Tur(ist) i Perus heliga dal
Äntligen är jag i Cuzco, kontinentens arkeologicentrum och en av världens kulturarv. Samtidigt som jag har cyklat in i de antika civilisationernas Peru så har jag även nått en infrastruktur för nutidens turister. Turistorter kanske inte är speciellt charmiga, men de är väldigt bekväma och behändiga. I de smala gränderna med kullerstensgator finns det nämligen restauranger som har vegetariska menyer, bakom ståtliga stenfasader finns välsorterade cykelbutiker och de uråldriga husen rymmer vettiga internetuppkopplingar.
För att nå längre ut, eller tillbaka, till Inkacivilisationen söker jag mig dock bortom turiststadens kanter. Jag lämnar all min campingutrustning och cyklar en runda med lätt bagage mellan hotell i den heliga dalen. Det känns verkligen som en semester. Jag trampar mellan ruiner som Pisac, Ollantaytambo och Moray. Massturismen åker förbi i busslaster, men det känns inte riktigt som om jag är en del av den. Sen parkerar jag cykeln och följer några järnvägsspår till fots och får flytta mig när tågen tutar och far förbi med ännu fler turister. Spåren leder till de mest eftertraktade ruinerna av dem alla, Machu Picchu.
Här är jag verkligen en del av massturismen. Under soluppgången går jag stapplande i led uppför de branta stentrapporna, med alla de andra. Jag är en av hundratals besökare som är alldeles utmattad av att ha tagit mig hit och alldeles uppspelt över att vara här. Det är storslaget, en helt unik stenkreation som är i symbios med bergslandskapet. Nu under besökstid överbefolkas denna forna Inka-stad av turister, men det är fortfarande en egen upplevelse att få vara här. Som solocyklist har jag blivit bortskämd med att ha fantastiska platser för mig själv. Jag gillar att följa mina egna vägar, men ibland är det värt att ansluta sig till den stora massan.
Peace
Hej Hanna här kommer en hälsning från Gabis mamma. Hon har tipsat mig om din fina blogg. Önskar dig all lycka på fortsatta färden gör vi Sture och jag i Skurup.
Hej Gerd och Sture,
Vad roligt att ha er här och jag hoppas att ni fortsätter att följa med på färden. Bolivia, Chile och Argentina väntar.
de e så kul o följa dig! bloggen e bara bäst!:) (ja fick bloggadressen av regina kranke, när ni träffades i usa?). keep rollin & smilin:)
Tack, vad snälla och uppmuntrande ord du skriver Ann, jag minns Regina och hennes lilla hund i cykelkorgen så väl.
Nu fortsätter jag med mitt “rollin´n smilin” i Bolivia och hoppas att du hänger med.