Planterar ett träd i Colombia
Colombia har allt, strand, skog, öken och berg. Jag delar bergsvyerna och ökenlandskapet i södra Colombia med en fransk cyklist. Vi trampar i kyligt regn upp mot höga höjder och rullar ned mot en het atmosfär i öknen. Allt är väldigt vackert. Vi njuter av de tysta sandvägarna som leder oss förbi alla föränderliga färger och formationer. Det är dock ledsamt att veta att detta ökenlandskap egentligen är en uttorkad och utarmad skog som tidigare var full av träd och blommor.
Cykelsamtalen mellan mig och min franska följeslagare kretsar kring hur vi ska kunna leva miljövänligt. Längs vägarna genom landet möter jag många som redan har börjat. Företagaren som arbetar ideellt med att bevara den biologiska mångfalden i landet. Arkitekten som bygger bambuhus som både är hållbara för miljö och mot väder. Paret som reser för att samla information och inspiration innan de startar ett naturcenter på en av öarna. Eller cyklisterna som redan har stannat och startat en ekologisk gård.
Deras gård i San Augustin är även ett öppet hus för långfärdscyklister och vi är sex stycken som har hittat dit. Grinden till gården hålls ihop med gamla cykelslangar och där innanför byter vi kartor, tips och upplevelser som hängivna nördar. Vi bakar pizza på en rund plåt gjord av ett cykelhjul och öppnar ugnsluckan som har en cykelpedal som handtag. På väggarna vid matbordet sitter träplakat med namn på alla de cyklister som har passerat. Jag är nummer 92.
Det är härligt att se att det är så många cyklister i rörelse och det är även härligt att se alla initiativ till en grön rörelse här i Colombia. Innan vi lämnar gården planterar vi varsitt träd på en slänt där andra cyklistträd redan växer. Kanske kan vi bilda en skog tillslut och motverka att andra inte försvinner. Vår sista cykeletapp i landet går genom orörd dimskog på en tuff grusväg uppe i bergen och jag tror att Colombia kommer fortsätta att vara ett land som har allt.
Peace
Gud vilket roligt nördigt cykelställe!! Du får aldrig lust att parkera cykeln, ta flyget hit nån vecka och hänga med filmklubben? Kramar i mängder
Du förtjänar verkligen lovorden om din blogg, var stolt Hanna!!!
San Augustin-vilket ställe! Magiskt du berättar om den miljövänliga vinden som sveper uppför, utför genom Colombia och er!
Vinden väcker drömmar hos mig att någon gång igen vara kring ekvatorn tillsammans med M&M och Fer. vistas tillsammans med dem i ett annat tänk nära “mammachanga” och “pappachango” =) eller vad de nu hette…
Tycker om att du är där och pustar sådana vindar åt mitt håll!
KRAMAR
vilket fantastiskt foto där du står och beundrar utsikten!
Tack för att ni skriver så fint. Jo, visst får jag ofta lust att åka hem för en stund, till dig Ylva och de andra i Stockholm, till Anna och allihopa i Stenungsund eller till Bosse och farmarna på Gotland. Men jag har också en väldig lust att vara kvar här med allt cykel-nörderi. Saknar er och är glad att ni finns med mig på resan.