Mexikanskt gatuliv
Det finns två olika vägar i Mexiko. Landsvägarna och tullvägarna. De avgiftsfria är trånga och tungt trafikerade. De som kostar är breda och betydligt bättre. Min väg alternerar mellan de båda. Som cyklist vinkas jag glatt och gratis förbi tullstationerna, men den generösa väggrenen känns ibland bara som en transportsträcka och förutom tullpersonalen finns det inte mycket liv bredvid den. Det mexikanska livet utspelar sig snarare vid landsvägar, bygator och stadstorg.
Efter att jag har lämnat kusten leder vägarna genom ett grönskande landskap med gulgröna betesmarker, brungröna skogar och blågröna sjöar. Det är många berg och många backar. En kuperade landsbygd blir till plan stadsmiljö när jag trampar in i Guadalajara. Vägen breddas med flera filer samtidigt som jag och cykeln känns mindre och mindre. Att rulla i rusningstrafik över brusten asfalt med glaskross kan liknas vid en extremsport där adrenalinet pumpas runt i en kropp, som endast har en hjälm av frigolit som skyddsutrustning. Väl inne i centrum är det dock lugnare och jag kan utvidga mitt fokus till att urskilja en annan slags trafik på gator och torg.
I Guadalajara har cyklisterna börjat prägla stadsbilden, under dagen trampar jag fram och tillbaka på stadens första cykelbana och på kvällen tar jag och hundratals andra cyklister över de stora gatorna i en samlad klunga. Lite längre bort i Tlaquepaques kvarter leder jag cykeln på en bilfri gata där konstgallerierna spiller ut på asfalten. En annan cyklist tar med mig till stadsdelen Tonolá där ungdomar tränar capoeira i gränderna och familjer äter middagar vid olika matstånd runt torget. När jag fortsätter min resa österut stannar jag till i orten La Barca där jag handlar vid den fickparkerade fruktvagnen. I Pátzcuaro fikar jag vid ett kafébord på trottoaren och i Tzintzuntzan njuter jag av en dansande festival i parken. Här i Morelia går jag på gator där invånare demonstrerar, jag hälsar på spelemän som hänger i gatuhörnen och jag lyssnar på konserter utanför kyrkorna. Gatulivet lever verkligen i centrala Mexiko och detta offentliga utrymme är, likt landsvägarna, gratis för alla.
Peace
hmm upptäcker att jag inte har en fullständig kartbok… kan inte se var du trampar dig frammåt!
Livet är fint där hos dig som här hos mig! =)
vackra vackra foton!
Skratt och kram till dig!
Anna S
många energifyllda kramar till dig vännen!