Källa

Här listas mängder av länkade källor från boken “Ekomerika”. Boken baseras på intervjuer, upplevelser och research. Förutom mina egna dagböcker består researchmaterialet av inspelningar, rapporter, artiklar, dokumentärer, böcker, radioinslag och videoklipp. Vissa uppgifter kommer från originalkällor och andra från de medier som har satt dem i ett sammanhang. Källhänvisningen inkluderar såväl det som har varit informerande som inspirerande under långfärdscyklingen och bokprocessen. Fakta och statistik är i regel närmare cykeltiden än skrivartiden för att gestalta hur situationen var mellan 2009 och 2012. Ibland finns dock hänvisningar till framtiden och vad som har hänt fram till 2018. De flesta fenomen är även aktuella idag.

KAPITEL 1. USA
De boendenätverk jag använder för att hitta tillfälliga sovplatser och nya bekantskaper är Couchsurfing och den cykelnischade Warmshowers som finns i hela världen.

Omställningsrörelsen och ekobyn i Port Townsend baserar sin livshållning på permakultur och jag baserar min beskrivning på en av upphovspersonernas, David Holmgrens, skrift ”Essence of permaculture” från 2003. Det är en sammanfattning av permakulturens koncept och principer från boken ”Permaculture principles & pathways beyond sustainability” utkommen 2002.

Rob Hopkins är förgrundsgestalten för omställningsrörelsen och författare till boken ”The transition handbook, from oil dependency to local resilience”, från 2008, som är min huvudkälla för att beskriva tankarna bakom den rörelse som bland annat står bakom Port Townsends status som en Transition Town i USA. Omställningsrörelsen, eller Transition Network, arbetar för resiliens som är ett begrepp beskrivet av Stockholm Resilience Center.

James Salter bor på Port Townsend Ecovillage där jag intervjuar honom.

Barack Obama pratar om Irak och Afghanistan på Late Show with David Letterman, 21 september 2009.

Den amerikanska motsvarigheten till Naturvårdsverket, EPA, har siffror i ”Inventory of U.S. Greenhouse gas emissions and sinks, 1990–2009” som visar att 28% av USA:s totala utsläpp av växthusgaser kommer från transportsektorn.

Enligt Pew Research Centers enkätundersökning 2009 tror endast 57% av den amerikanska befolkningen att jordens medeltemperatur har ökat, en minskning från 71% föregående år, vilket återges i medie- och kommunikationsprofessorn Veronica Stoehrels studie ”The battle for the citizens’ opinions, the power of language, the media and climate change”. Hennes studie visar även klimatskeptikernas påverkan på opinionen, trots att det finns en konsensus bland forskare där 97% är eniga om att människan påverkar klimatförändringarna. Det visar forskningsartikeln ”Quantifying the consensus on anthropogenic global warming in the scientific literature” från olika institut och myndigheter i USA, Kanada och Australien, 2013. Sammanfattat resultat utifrån den konsensus som finns inom klimatforskningen redovisas i “FN:s klimatpanel 2007, syntesrapport fjärde utvärderingsrapporten från Intergovernmental Panel on Climate Change”. Rapport 5763, november 2007.

Cykelsituationen i Portland beskrivs i artikeln ”Cycle city, USA. How Portland plans to become the first world-class bike city in America” i YES! Magazine den 29 november 2010. Vilket i sin tur är baserad på Portlands stads cykelplan för 2030, ”Portland Bicycle Plan for 2030”, som antas den 11 februari 2011.

Portlands klimatmål är att minska de fossila utsläppen med 40% till 2030, enligt ”City of Portland and Multnomah County Climate Action Plan 2009”.

Samtidigt som jag befinner mig i redwoodskogen kommer National Geographics oktobernummer, 2009, ut med en reportageserie om just redwoodträden. I artikeln ”The super trees” skrivs det om trädens motståndskraft, människans skövling och möjligheter till att nyttja skogen på ett ekologiskt hållbart sätt som gynnar alla inblandade aktörer.

Miljöpartiet Green Party fick majoritet i Arcatas City Council 1996-1998 och 2004-2006 enligt hemsidan för partiets Kalifornienavdelning.

På sin hemsida informerar organisationen Friends of Arcata Marsh om hur våtmark och vattenrening används på ett hållbart sätt i Arcata. Mer information finns på hemsidan för Environmental Resources Engineering, Humboldt Universitetet.

Dokumentärfilmen ”Capitalism a love story” granskar kapitalismen i samband med finanskrisen och är gjord av Michael Moore, 2009.

Fördelning av förmögenhet kan räknas ut genom att se på den andel av förmögenhet som ägs av den rikaste 1% i USA. 2009 ägde denna procent av befolkningen 35,6% av landet totala tillgångar enligt rapporten från Economic Policy Institute, “The state of working Americas Wealth 2011”, vilket stiger till 2011 när en rörelse startar som säger sig representera resterande 99%.

Elinor Ostroms, nobelpristagaren i ekonomi 2009, fleråriga fältstudier och forskning redovisas i boken ”Allmänningen som samhällsinstitution” med den engelska titeln “Governing the commons” om gemensam förvaltning av resurser, från 1990. Miljöhistorikern Sverker Sörlin skriver om henne i Dagens Nyheter 22 augusti 2006 under rubriken ”Samarbete räddar världen”.

Begreppet Allmänningens tragedi kommer från ekologen Garett Hardin som skriver att ”Individen tjänar som individ på sin förmåga att förneka sanningen, fast samhället som helhet, av vilket han är en del, drabbas.” Begreppet används och citeras ofta i miljösammanhang, bland annat i Isabella Lövins bok ”Tyst hav” och Mark Lynas bok ”Sex grader”, båda från 2007.

Samtalen med Sara March sker i Arcata och återupptas igen för att få rättvisande citat och utvecklade resonemang den 19 februari 2013.

I den traditionella bastun som på engelska kallas Sweat Lodge citerar den skäggiga mannen fritt en irländsk välsignelse som ursprungligen lyder så här, ”May the road rise to meet you. May the wind be always at your back. May the sun shine warm upon your face. The rains fall soft upon your fields. And until we meet again. May God hold you in the palm of his hand.”

De klimatcyklister som jag anslöt mig till var Adam Taylor, Lily Brook Abode, Mary Solecki, Saul Kwitman, Peter Prato, Nick Aster, Alexander Hooker, Jesse Hooker, David Lewbin, Jeffrey Blumenthal, James Rodgers, Jennifer O ́Connor, Julie Dery, Alex Spilger, Amelia Spilger, Ben Jervey och Zachary Dorman.

Författaren och aktivisten Bill Mc Kibbens, från 350-rörelsen, artikel om siffrorna och situationen inför klimatmötet finns i tidningen Mother Jones november-december-nummer från 2009, ”Copenhagen. Too hot to handle”.

Mer information om rörelsen är hämtat från infomaterial på organisationens hemsida 350.org.

Det som jag tar upp vid lägerelden, angående den svenska attityd som går att skönja, att det inte är någon idé att bedriva klimatarbete om inte USA, Kina och Indien är med, illustreras exempelvis i ekonomikrönikan ”Svenskarna bär meningslös miljöbörda” av den liberala debattören Johan Schück i DN, 7 mars 2008.

I publikationen ”Global carbon dioxide emissions fall in 2009. Past decade still sees rapid emissions growth” från 20 juli 2010, skriver Earth Policy Institute om rikare länders koldioxidminskningar i samband med finanskrisen 2009. I USA sjönk utsläppen nästan 10% mellan 2007 och 2009, från 1,58 till 1,43 miljarder ton koldioxid, vilket är den lägsta nivån sen 1995. Samtidigt ökade utsläppen i Kina och Indien, vilket innebar att Kina tog täten från USA 2007 som världens största producent av koldioxid och Indien hamnade på tredje plats. Om beräkningar görs per capita, eller med konsumtionen inräknat, hamnar välbefolkade nationer och exportländer på lägre nivåer i statistiken.

Datan kommer från CDIAC, Carbon Dioxide Information Analysis Center, som inte längre samlar statistik för Energimyndigheten i USA på sin hemsida sen nedläggningen 2017.

Critical Mass framgång och sammanhang beskrivs i boken ”Street fight. The politics of mobility in San Francisco” av geografiprofessorn Jason Henderson, 2013. Ytterligare uppgifter om cykelrörelsen inhämtas på plats i San Francisco och från nätforumet sfcriticalmass.org där olika röster, både för och emot, kommer till tals under rubriken ”Is Critical Mass bad or good for biking?” från den 25 maj 2010.

Tankar om ekonomen Joseph Stiglitz nationalekonomiska teorier kommer från hans böcker utgivna på svenska ”Fungerande globalisering” från 2007 och ”Fritt fall” från 2011. Förutom att han mottog Nobelpriset i ekonomi 2001 har han även varit en av huvudförfattarna för FN:s klimatpanel och världsbankschef. I en debattartikel i Financial Times, ”Obama’s chance to lead the green recovery”, som publiceras 2 mars 2009, skriver han tillsammans med den brittiska ekonomen Nicholas Stern. Han är i sin tur författare till den så kallade Sternrapporten, från 2006, där klimatförändringar mäts i pengar och beräkningarna visar att det är lönsammare att göra något nu än sen.

Milton Friedman fick Nobelpriset i ekonomi 1976. Han har varit ekonomisk rådgivare åt republikanska presidenter och även haft inflytande över andra länders nationalekonomi, bland annat i latinamerikanska länder som Chile.

Citaten från Nick Aster är från San Francisco och kompletteras senare på Skype 13 februari 2013. Han är grundare av medieplattformen Triplepundit, med sin slogan ”People, planet, profit”.

Efter min tid i USA, och efter presidentskiftet från Obama till Trump, startas United States Climate Alliance, en koalition av guvernörer som står fast vid ambitionen att minska utsläppen av växthusgaser enligt den internationella överenskommelsen på klimatmötet i Paris 2015. Sveriges Radio rapporterar att ”Uppgifter. USA drar sig ur klimatavtalet”, 31 maj 2017.

Enligt klimatuppgifter från NASA, myndigheten för luft- och rymdfart i USA, är koldioxidhalten i atmosfären 408 ppm vid den senaste mätningen i juni 2018.

KAPITEL 2. MEXIKO
Uppgifter om antalet mexikaner som lämnar landsbygden på grund av dåliga förutsättningar inom jordbruket kommer från miljövetaren Lester R. Browns bok ”Plan B 4.0, Mobilizing to save civilization” från 2009.

Mina tankar om vad som driver oss, norrut eller söderut, baseras på uppdelningen i inre och yttre motiverande handlingar från ”The common cause handbook” som är utgiven av Public Interest Research Centre 2011.

Nyhetssändningarna om klimatmötet i Köpenhamn, som jag lyssnar på, kommer huvudsakligen från Sveriges Radio. På deras temasida för COP15 finns nyhetssändningar som ekots ”FN:s klimatmöte blev en antiklimax” eller ”Klimatmötet utan bindande avtal” från 19 december 2009.

Samtalen hemma hos Niurka och Michael Seyfert kompletteras med en intervju med Michael på Skype 4 oktober 2013. De driver nu den kollektiva palmgården Las Palmitas de la Paz.

Det finns andra perspektiv när det gäller export och frihandelsavtal för Mexiko. Den liberala debattören Johan Norberg är en av dem som hyllar Nafta-avtalet, och på tankesmedjan Timbros tidigare hemsida smedjan.com skriver han sin motsatta uppfattning än Michael Seyfert. Han anser snarare att ”Det ekonomiska uppsvinget syns i en långsam höjning av en mycket låg levnadsstandard. Det har blivit tydligt att det krävs bättre utbildning av befolkningen för att Mexiko ska hänga med i konkurrensen, och politikerna har börjat införa miljöskydd som de alltid tidigare har försummat.” Från texten ”Nafta-triumfen följs upp”, från 26 april 2001.

Mexikaners köpkraft, från när Nafta-avtalet infördes 1994 till när jag besöker landet 2009, ökade från 8 660 PPP-dollar per invånare till 14 210 PPP. Det är en slags internationell dollar och står för Purchasing Power Parities, vilket översätts till köpkraftsparitet på svenska. Baserat på data från Världsbanken GNI per capita, PPP.

Enligt en rapport från Harvard University Initiative for Global Health Road Traffic Injury Metrics Group, med statistik från 2005, är det dubbelt så stor risk att dö i trafiken än av våld i Mexiko. 39% av skaderelaterade dödsfall berodde på trafikskador.

Samtalet med Raul och Benjamin sker på plats i Guadalajara och deras Macrobús är ett så kallat BRT-system, Bus Rapid Transport.

Monarkfjärilarna gör varje år resan från Kanada och USA till Mexiko och jag besökte ett av deras iden vid Reserva Mariposa Monarca i Michoacán. Miljontals av dem flyger i svärmar men det är inte samma fjärilar som når sina destinationer, utan nästa generation som tar vid och fullföljer migreringen. Deras resa dokumenteras i IMAX-filmen ”Flight of the butterflies” av Mike Slee, från 2002.

De fyra högsta topparna i Mexiko finns i det Transmexikanska vulkanbältet. Den högsta toppen i Mexiko är 5 610 höjdmeter och heter Pico de Orizaba på vulkanen Citlaltépetl. Därefter följer Popocatépetl på 5 452 höjdmeter och Iztaccíhuatl på 5 286 meter över havet. Nevado de Toluca, som var den första snötoppen jag såg på vulkanen Xinantécatl, är landets fjärde högsta på 4 632 meter över havet. Topparna är listade på bergsencyklopedin Peakware.

De holländska långfärdscyklisterna som jag korsar vulkanpasset med heter Karin och Marten IJzerman Troch och den mexikanska cyklisten vi bor hos i Cholula heter Armando Tobon.

Samtalen med Eric Payne och Lisa Ventimigila är från Mexiko samt Belize och kompletteras senare på Skype, med honom 24 oktober 2013 och med henne 26 januari 2014.

KAPITEL 3. BELIZE
Sci-fi-filmen ”Avatar” från 2009, som Eric och Lisa har sett, handlar om miljöfrågor, naturresurser och exploatering på en annan planet där människan är inkräktare.

Relationen mellan havsmiljö och klimatförändringar finns sammanfattat i forskaren C Mark Eakins vittnesmål i Förenta staternas representanthus House Committee on Natural Resources om studien ”Wildlife and oceans in a changing climate”, 17 april, 2007.

Ytterligare information om effekter som havsförsurning, korallblekning temperaturhöjning och vattennivåer beskrivs i klimatforskaren Johan Rockströms och naturfotografen Mattias Klums bok ”Big world small planet. Välfärd inom planetens gränser” från 2015.

Bevarade marina områden har ökat i världen de senaste åren. Statistik från Convention on Biological Diversity visar att 2,4% av den globala havsarealen är skyddad 2010 jämfört med 5,7% 2017.

Uppgifter om marinreservat kommer från miljöorganisationen Greenpeace och information om deras arbetsområden på temat ”Marina reservat” och ”Hav och klimat”. Greenpeace föreslår att 40% av världshaven ska bilda ett nätverk av marina reservat och andra organisationer som Marine Conservation Institute kämpar för 30%.

Enligt ”IV National report to the United Nations Convention on Biological Diversity” från 2010, finns 102 skyddade områden i Belize. Det gäller 22,6% av landets totala areal, varav 34,9 % är territoriell mark och 10,6% marina områden. Statistiken är en indikator för FN:s sjunde millenniemål för att säkra en miljömässig hållbar utveckling. Och skydda den biologiska mångfalden.

Året för biologisk mångfald tas upp i informationsbladen ”FN:s konvention om biologisk mångfald” och ”FN-möte om biologisk mångfald, CBD COP10” från svenska Miljödepartementet från oktober och november 2010. Delmålen som fastställs på mångfaldsmötet i Nagoya den 18-29 oktober anger bland annat att skydda 17% av land- och vattenområden samt 10% av kust- och marina områden från exploatering till år 2020.

Sambandet mellan klimat och ekosystem diskuteras i Lester R. Browns bok ”Plan B 4.0, mobilizing to save civilization” från 2007. Flera författare som miljöprofessorn Gretchen C. Daily tar också ett helhetsgrepp på nyttan av ekosystemtjänster, där biologisk mångfald ingår, i ”Ecosystem services. Benefits supplied to human society by natural ecosystems.” Issues in Ecology nummer 2, 1997:

På sin hemsida skriver miljöorganisationen The Nature Conservancy om det Mesoamerikanska skogsreservatet Maya och dess status, funktion och problem. Regnskogen i Mexiko, Guatemala och Belize är även sammanlänkad med andra reservat, till exempel Mayabergens marina korridor som även når det Mesoamerikanska korallrevet:

På hemsidan selvamaya.info står det att Centralamerikas största reservat, Reserva Biosfera Maya, täcker cirka 19% av Guatemala:

Belize har drabbats av fler orkaner och tropiska stormar sen jag lämnade landet, Alex, Karl, Matthew och Richard 2010, Harvey 2011, Ernesto 2012 och Earl 2016. De finns listade här.

KAPITEL 4. GUATEMALA
Miljöjournalisten David Jonstad skriver om mayacivilisationens uppgång och fall, men framförallt om vår egen civilisations kollaps i boken som heter just ”Kollaps. Livet vid civilisationens slut”, från 2012. Även klimatförfattaren Mark Lynas tar upp detta i relation till en ökad global uppvärmning i sin bok från 2007, ”Sex grader, vår framtid på en varmare jord”. Bägge hänvisar bland annat till Jared Diamonds bok ”Collapse. How societies choose to fail or survive” från 2005 som kartlägger historiska kollapser.

Det svenska Utrikesdepartementets sammanställning ”Mänskliga rättigheter i Guatemala 2007” tar bland annat upp urfolkets situation i landet kopplat till naturresurser. Även den svenska biståndsmyndigheten Sida sammanfattar ”Utvecklingen i Guatemala” på sin hemsida. FN:s rapportör för urfolks rättigheter, James Anaya kompletterar, och kritiserar, konflikter mellan storföretag och mayabefolkning i rapporten från 2011 ”Observations on the situation of the rights of the indigenous people of Guatemala with relation to the extraction projects, and other types of projects, in their traditional territories”. Däri nämns guldgruvan Marlin och den kontroversiella Nickelgruvan ligger i El Estor.

Världsnaturfonden WWF:s koncept med ekologiskt fotavtryck räknas utifrån olika typer av jordytor som vi gör anspråk på, som betesmark, åkermark, skogsyta, bebyggd yta, koldioxidyta och produktivt hav. Om man delar upp den jordytan som vi använder för produktion och konsumtion på hela världsbefolkningen skulle vi få 1,7 hektar var. Den genomsnittlige guatemalanen håller sig till denna yta, med 1,77 hektar enligt beräkningar från

2010. Sveriges uppdaterade siffror ligger i jämförelse på 7,3 hektar var. Global Footprint Network har gjort fotavtrycksberäkningar i relation till Guatemalas biokapacitet som också håller sig inom planetens gränser, trots att avtrycket ökar och kapaciteten minskar. Världsnaturfonden.

Det mänskliga beteendet, vad gäller oviljan att lägga ner ett lönlöst projekt som man har investerat i, har benämningen Sänkta-kostnader-villan i boken ”Tänka snabbt och långsamt” skriven av pionjären inom beteendeekonomi Daniel Kahneman, som kom ut på svenska 2012. Ekonomipristagarens forskning och resonemang förekommer även i kapitlen om Panama samt Costa Rica kring lycka och ekonomi.

Juan Gonzales har titeln Maestro de educacion på ALMG, Academia de lenuegas Mayas de Guatemala, och föreläste även för oss på The Cooperativa Spanish School i San Pedro de Laguna 2010.

Från Guatemala följer jag Sveriges Radios sändningar om oljeläckan i den Mexikanska golfen våren och sommaren 2010. Med rubriker som ”Oro för negativa miljöeffekter när BP hemlighåller innehållet i kemikalier som löser oljan” den 5 maj och ”Orkansäsongen kan försvåra saneringsarbetet” den 4 juni. Senare summeras händelsen och dess stopp föregående dag i radioinslaget ”Oljeläckan täppt”16 juli 2010 samt de fortsatta konsekvenserna i ”BP i uppgörelse om oljeläcka i Mexikanska golfen” 3 mars 2012 och ”Skarp kritik mot BP efter oljeolyckan” 10 november 2010 och ”Ostron och delfiner bland oljekatastrofens offer” den 20 april 2015.

Innan oljeläckan, 31 mars 2010, höll sittande presidenten Barack Obama en presskonferens om att expandera djuphavsborrning efter olja och gas. Det refereras och visas av Washington Post, ”Obama and oil drilling. How politics spilled into policy”, 12 oktober 2010. De olika skiftena i policy, från de två presidenterna Obama och Trump, rapporteras i artiklar som ”Barack Obama bans oil and gas drilling in most of Arctic and Atlantic oceans” i The Guardian 20 december 2016 och ”Trump Moves to Open Nearly All Offshore Waters to Drilling” i New York Times 4 januari 2018.

De direkta och långsiktiga konsekvenserna av Exxon Valdez oljeläcka i Alaska finns att läsa i Disaster Advances rapport nummer 3 från oktober 2010 ”Lessons from the Exxon Valdez Oil Spill disaster in Alaska” av forskarna Yuqiang Xia, Michel C. Boufadel.

Samtalen med Huck Thompson är från Guatemala och kompletterades senare på Skype, 1 november 2013. Dolores Gonzales intervjuades på plats efter stormen, med bandare.

Siffror över döda och drabbade efter stormen Agatha publiceras den 3 juni 2010 i dagstidningen Prensa Libre. Artikeln ”Colapsaron más de 300 puentes” nämner dödstal och Guatemalas utsatthet inför klimatförändringar.

Kopplingen mellan extrema oväder och klimatförändringar förklaras i klimatprofessorn Christian Azars bok ”Makten över klimatet” från 2008. I sammanställningen ”Climate change and extreme weather events in Latin America“, från Inter-American Development Bank 2013, framgår att naturkatastrofer relaterade till orkaner, stormar, jordskred och översvämningar har ökat i regionen de senaste decennierna.

Förödelsen efter orkanen Stan 2005 nämndes bland annat i DN den 8 oktober samma år, ”Minst 1 500 döda efter ovädret Stan”.

Rörelsen Food Not Bombs skriver på sin hemsida att ”FN rapporterade 2010 att en miljard människor som är drabbade av hunger kan mättas med den mat som slängs varje dag.” Huck refererar till dessa siffror i en av våra diskussioner.

Enligt Världsnaturfonden WWF:s uppdaterade klimatinformation om Guatemala pågår arbetet för att uppnå regeringens mål för att minska koldioxidutsläpp med 17 miljoner ton till 2020, öka förnyelsebar energi till 80% innan 2027, återställa 5 miljoner hektar skog och förbättra beredskapen vid klimatrelaterade naturkatastrofer.

Hollywoodfilmen ”2012” har sin titel från det år som mayakalendern tar slut vilket är upptakten till en actionfilm från 2009 om jordens undergång.

KAPITEL 5. EL SALVADOR
På World Geothermal Congress 2010 presenterar geoenergiexperten Ruggero Bertani en sammanställning av geoenergi i världen där El Salvadors bioenergi står för 25% av landets energiproduktion, enligt ”Geothermal power generation in the world 2005–2010 update report”. I statistik från föregående år, 2009, beräknas 26% av El Salvadors energiförsörjning komma från geoenergi, 34% från bioenergi och 3% från vattenkraft. Det står i en rapport med olika landprofiler från IRENA, International Renewable Energy Agency, med titeln ”Renewable energy country profiles Latin America”, 2012.

BP:s hemsida lyfts de förnyelsebara satsningarna.

Användningen och potentialen för en omställning med förnyelsebara källor uppmärksammas i böckerna av Christian Azar, ”Makten över klimatet” 2008, och Lester R Browns, ” Plan B 4.0, Mobilizing to save civilization” från 2009, som återkommer som källmaterial i andra kapitel.

Enligt såväl Greenpeace som Världsnaturfonden WWF står avskogningen för nära 20% av människans koldioxidutsläpp. Samma siffra förekommer i Naturskyddsföreningens rapport ”Världens skogar, mer än bara kolsänkor” från 2009. Rapporten hänvisar till IPCC och deras klimatrapport där avskogningen snarare beräknas stå för 17,4% av globala utsläpp av växthusgaser. Miljöorganisationerna har dock räknat in delar av livsmedelsproduktionen eftersom dess expansion är den största och direkta drivkraften bakom avskogningen.

Kartan över utrotningshotade arter kommer ursprungligen från The Nature Conservancy i rapporten ”Confronting a biome crisis, global disparities of habitat loss and protection” i Ecology Letters Global Priorities Group, från 2005.
Grundkartan utan zoommöjligheter och i andra färger.

Likartad karta som finns för biologisk mångfald på Globalis.

Biologen Norman Myers var den första att identifiera så kallade biologiska hot spots 1988. Kriteriet för hotspoten är en hög grad av arter som existerar endast inom ett begränsat område och graden av pågående artutrotning.

De senast jämförbara siffrorna för bevarade landområden, när jag är i Centralamerika, kommer från Världsbanken år 2000. I El Salvador var 0,12% och Costa Rica 24,7% av landområdena bevarade, vilket förändras till 8,78% respektive 27,6% år 2016. Mer cykelsamtida siffror från Världsbanken 2010, visar att El Salvador har en total skogsyta på 13,8% och Costa Rica har i sin tur 51,1% av landytan täckt av skog. El Salvador fick samma år in 0,646 miljarder dollar på turism i jämförelse med Costa Ricas 2,179 miljarder turistdollar, också enligt Världsbanken.

Information om El Salvadors politiska historia kommer delvis från Utrikespolitiska Institutets landinformation samt boken ”Latinamerikas historia” av historikern Johan Charles Chasteen, från 2001, men även från tidigare nyhetsinslag från Sveriges Radio som ”Bakgrund El Salvador. Vänstervindar inför valet” från 13 mars 2009 och ”Vänsterns Funes vann i El Salvador” från 16 mars 2009.

I Naturskyddsföreningens rapport ”Mer pengar åt skogen” förs resonemang om REDD, Reduced Emissions from Deforestation and Forest Degradation och dess potential respektive risker. Rapporten pekar bland annat på att hänsyn behöver tas till lokalbefolkningen och urfolken samt att finansiella satsningar på skog i fattigare länder inte ska utesluta minskningar av utsläpp i rikare länder. Skogsforskaren Göran Nilsson Axberg från Stockholm Environment Institute pratar om REDD och lösningar för regnskogsvård i vetenskapsradion Klotet den 4 december 2009.

På de senaste internationella klimatmötena enas länderna om att införa REDD+, som ska kompensera utvecklingsländerna för att minska avskogningen, öka kolinlagringen och främja ett hållbart skogsbruk. Industriländerna ska stå för kostnaden, men på senaste mötet 2015 fastställs inga siffror för kompensationen. Det rapporteras av Naturskyddsföreningen under rubriken “Nyckelfrågor i klimatförhandlingarna“.

Stödorgansiationen World Rainforest Movement rapporterar på sin hemsida om den salvadoranska miljörörelsens invändningar mot REDD-systemet och skogsförvaltning men naturreservat som inte inkluderar ursprungsbefolkningen.

I 2010 års upplaga av ”Den globala skogsresursutvärderingen” pekar FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, på att avskogningen minskar i världen. FAO:s pressmeddelande på svenska går att läsa här:

Resultatet av mångfaldsmötet i Nagoya, och dess mål, rapporteras bland annat av Naturskyddsföreningen med rubriken ”Framgång i Nagoya för biologisk mångfald”, 30 oktober 2010.
Utgångspunkter och målsättningar listas på: https://www.cbd.int/sp/targets/rationale/target-11/ Uppdateringar publiceras löpande på hemsidan för Convention on Biological Diversity.

FSC-certifieringen för hållbart skogsbruk kritiserats senare för att inte garantera ett ansvarsfullt och miljövänligt skogsbruk, men de hänvisar själva till att deras märkning är ett konkret och tillförlitligt verktyg:
Yale Environment 360 ”Greenwashed Timber: How Sustainable Forest Certification Has Failed”, 20 februari 2018. Naturskyddsföreningen ”Hård kritik mot skogsbolagens miljöcertifiering FSC”, 16 januari 2013.
FSC ”FN-rapport om globala hållbarhetsmål bekräftar skogscertifieringens roll” 26 juli 2017.

Samtalet med Carlos Cabrera är från El Salvador och kompletteras senare på Skype 13 januari 2014. Guidningen och intervjun med exgerillasoldaten José Oscar Horages gjordes på plats och delar av den sänds i P3 Planets radioinslag ”Gerillaguidning i El Salvador”, 28 augusti 2010.

2016 satsar El Salvador på återplantering med målet att landets halva yta ska bestå av natur som motverkar klimatförändringar, inom ”Initiative 20×20”.

El Salvador blir första landet i världen att förbjuda gruvdrift med metaller. Det rapporterar The Guardian 30 mars 2017, ”El Salvador makes history as first nation to impose blanket ban on metal mining”.

KAPITEL 6. HONDURAS OCH NICARAGUA
Bananrepublikernas historia och bananindustrins påverkan i Centralamerika är tagna från journalisten Dan Koeppels bok ”Banana. The fate of the fruit that changed the world” från 2009 och John Charles Chasteens bok ”Latinamerikas historia” från 2003. Övrig bananinfo är hämtad från Naturskyddsföreningens rapport ”Jakten på den fullkomliga bananen”. Rättsprocessen som bygger på bekämpningsmedlens skadeverkningar och bananarbetarnas stämning av Dole följs i dokumentärfilmen ”Bananas!” av Fredrik Gertten från 2009.

Biologen Rachel Carsons bok ”Tyst vår” från 1962 sammanfattade forskningen och konsekvenserna kring dåtidens bekämpningsmedel och kemikalieanvändning. Den har lagt en grund för förståelsen och problematiseringen om människans ingrepp i naturen. Ingrepp som växtbekämpningsmedlen på bananplantagen i Nicaraguakapitlet, djuphavsborrningens oljeläcka som nämns i Guatemalakapitlet, oljedumpningen i Amazonas regnskog i Ecuadorkapitlet, kemikalieanvändningen inom jordbruket i Perukapitlet, gruvdriften och slaggprodukterna i Boliviakapitlet samt de radioaktiva ämnena och otaliga giftcocktails som nämns i Chilekapitlet.

Landguiden från Utrikespolitiska Institutet tar upp den politiska situationen och historien om Honduras och Nicaragua, men även John Charles Chasteen tidigare nämnda bok ”Latinamerikas historia” från 2001.

Global Footprint Network har uppgifter för uträkningar på hur många jordklot länders resursanvändning kräver genom deras konsumtion. Sverige använder 3,8 jordklot. Guatemala 1. El Salvador 1,2. Honduras 1,1. Nicaragua 0,9. Costa Rica 1,4. Panama 1,8. Belize, ingen data från 2010.

Sen fredsavtalet 1990 till mitt besök 2010 har HDI, Human Development Index ökat från 0,495 till 0,620, enligt UNDP Human Development Data, vilket mäter såväl fattigdom som välfärd i ett land. Ginikoefficienten, som mäter inkomstfördelning inom landet, ligger 2010- 2015 på 47,1%, där 0 innebär total ekonomisk jämlikhet och 100 det motsatta. Uppdaterat HDI för 2015 är 0,645 men när ginikoefficienten räknas in i måttet Inequality-adjusted HDI, alltså IHDI, landar det på 0,479.

Elkonsumtionen listas per land i FN:s energiårsbok ”2010 energy statistics yearbook United Nations”. Världsgenomsnittet är 3 123 kilowattimmar per person. I El Salvador 979, Guatemala 629, Honduras 886, Nicaragua 626, Belize 1 572 och i Sverige 16 065.

Befolkningens tillgång till el i Nicaragua ökar något från 78,1% till 81,8% mellan 2010 och 2016, när de senaste siffrorna från Världsbankens databank och World Development Indicators presenteras.

Vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 enades parterna om att etablera den gröna klimatfonden som ska stödja utvecklingsländer genom insatser för klimatanpassning och minskade utsläpp av växthusgaser, inklusive skogsrelaterade insatser. Delar av Nicaraguas energiomställning finansieras av bistånd, bland annat med Nordic Development Fund som står för de insatser som nämns i kapitlet.

Flera artiklar, rapporter och institutioner belyser Nicaraguas gröna boom. Bland annat skriver Världsbanken om ”Nicaragua. A renewable energy paradise in Central America” den 25 oktober 2013. Det rapporteras om den färdigbyggda solcellsparken i El Nuevo Diaro, ”Planta solar de Carazo, casi lista”, den 26 september 2012, två år efter att jag lämnar landet. Den internationella samarbetsorganisationen IRENA, International Renewable Energy Agency, sammanfattar landets resa mot förnyelsebart i ”Nicaragua, Renewables, Readiness, Assessment” med mer uppdaterad statistik från 2015. I källorna presenteras målsättningen med att runt 90 procent av energin ska vara förnyelsebar. Årtalen för när det är tänkt att förverkligas pendlar mellan 2020 och 2027 i publikationerna.

Den ekonomiska utvecklingen i världen, i förhållande till det kalla kriget, har sammanfattats utifrån flertalet källor. Bland annat från Hans Abrahamsson, docent i Freds- och utvecklingsforskning, och hans bok ”Det gyllene tillfället, teori och strategi för global rättvisa” från 2008. Dessa teorier och strategier fungerar även som en grundförståelse för det senare Panama-kapitlet och dess ekonomiska resonemang. Ytterligare baskunskap om global rättvisa kommer bland annat från ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett 2009. Där befästs och bevisas en koppling mellan jämlikhet och hållbarhet. Relationen mellan mänskliga rättigheter och miljöfrågor tas även upp i Sidarapporten ”Miljö och mänskliga rättigheter, samband och motsättningar” från 2001.

Min egen förförståelse hämtas även från mina eftergymnasiala studier. Med ett år på dokumentärfilmsutbildningen på Röda Korsets folkhögskola för globala frågor, 2003-2004. Utifrån en filosofiekandidat i Journalistik och medieproduktion på Högskolan i Kalmar, 2004- 2007, med en tilläggskurs i Journalistik och mänskliga rättigheter, 2007-2008, en breddmagister i Freds- och utvecklingsstudier på Växjö Universitet, 2007-2008, samt distanskurs i Klimatförändringar, jordens resurser och samhället på Högskolan i Halmstad, 2012-2013.

En intervju med Oswaldo Vargas, 19 september 2014, kompletterar tidigare samtal i León. Samtalen med Erika Avellaneda fördjupas på Skype, 18 november och 3 december 2014. Hon har flyttat till Tasmanien och volontärarbetar för Australian Conservation Foundation.

Länderna i regionen kallas inte längre för bananrepubliker men det pågår fortfarande mark- och miljöstrider i Centralamerika med utländska aktörer. I Nicaragua startar protester mot ett kanalbygge rakt genom landet, vilket bland annat hotar vattnet i Nicaraguasjön som jag besöker. Protesterna rapporteras i Omvärldens artikel ”Kanal genom Nicaragua möter förnyad kritik” 5 november 2015, därefter pausas planerna.

I Honduras grannland El Salvador vinner befolkning en lång kamp mot ett gruvbolag angående vattenföroreningar och blir därefter det första landet i världen som förbjuder gruvbrytning av metaller.

KAPITEL 7. COSTA RICA
Costa Ricas omställning från skogsskövling till skogshjälte beskrivs i boken ”An ecology of happiness” av miljöprofessorn Eric Lambin, från 2012. Där står att skövlingen bromsades på 1980-talet och att förbud infördes på 1990-talet.

Costa Ricas BNP per invånare har enligt siffror från UNDP, ”GDP per capita 2011 PPP $”, ökat från 7 291 PPP 1990 till 12 659 PPP 2010. I föregående bok står även att en befolknings lycka inte påverkas nämnvärt av mer pengar i länder där BNP per capita överstiger 12 000 till 15 000 PPP-dollar.

BNP för landet som helhet har tredubblats från 11 745 miljoner dollar, när Karen flyttade dit 1984, till 37 269 miljoner, när jag är där 2010. Siffror från Världsbanken, ”GDP constant 2010 US$”.

Barnens eviga regnskog, The Bosque Eterno de los Niños, grundades med donationer av barn från 44 länder varav Sverige var ett.

The Happy Planet Index, 2012 Report. A global index of sustainable well-being”, från tankesmedjan New Economics Foundation, listar länder utefter hur grönt, glatt och länge befolkningar lever i olika nationer. Costa Rica håller även topplaceringen 2016, följt av Mexiko och Colombia. Statistikern Nic Marks snabbförklarar konceptet i sin TED-presentation från juli 2010. Happy Planet Index ≈ Experienced well-being x Life expectancy x Inequality of outcomes / Ecological Footprint.

Flera andra välfärds- och hållbarhetsmått nämns i kapitlet, som HDI, Human Development Index, ISEW, Index of Sustainable Economic Welfare, och NNP, Miljöjusterad Nettonationalprodukt. Stieglitzkommisionen har samlat nobelpristagare och det finns även expertgrupper på OECD, Världsbanken och EU-kommissionen som räknar på fler alternativa välfärdsmått. Sveriges Radio rapporterar om det 7 april 2009, ”Nobelprisade ekonomer räknar på nytt BNP som ska ta hänsyn till naturen”.

En annan ekonom som blir nobelprisad, år 2017, är beteendeekonomen Richard H. Thaler som har utformat teorin kring nudging, för att ge knuffar i en god riktning.

Intervjun med Karen Masters spelas in på plats och delar sänds senare i mitt radioinslag ”Ekoturism i Costa Rica”, 23 oktober 2010, i P3 Planet.

Karens engelska titel är Ph.D in Ecology and Evolutionary Biology och hon arbetar för CIEE, Council On International Educational i Costa Rica.

Samtalet med Ligia Bolaños skedde på plats och kompletteras senare på Skype 14 mars 2014.

Moralfilosofen Bengt Brüldes bok från 2010 som har titeln och frågeställningen ”Hur viktigt är det att vara lycklig? Om lycka, mening och moral” innehåller lyckoforskning som visar att vi blir lyckliga av att hjälpa andra. Han nämner också att det inte finns något samband mellan lycka och pengar när vi har nått en dräglig levnadsstandard.

2017 rapporterar ICE, Costa Rican Institute of Electricity, att 99 procent av elen i Costa Rica kommer från förnyelsebara energikällor. 78,26% från vattenkraft, 10,29% från vindkraft, 10,23% från geoenergi och 0,84% från biomassa och solenergi. Målet är att även fordonsflottan ska bli fossilfri 2021 och att fossilbränslen ska förbjudas. The Independent skriver om detta 22 november 2017, ”Costa Rica’s electricity generated by renewable energy for 300 days in 2017”, och 10 maj 2018, ”Costa Rica to ban fossil fuels and become world’s first decarbonised society”.

KAPITEL 8. PANAMA
Den liberala ekonomins grundare Adam Smith skrev om den osynliga handen i ”Nationernas välstånd” 1776, vilket refereras till i efterföljande teorier och skrifter. En av dem är ekonomen Kate Raworths bok ”Donutekonomi, sju principer för en framtida ekonomi”, från 2017, som handlar om en socialt och ekologiskt hållbar ekonomi. Hon skriver om hur Adam Smith har tolkats: ”Dock fokuserade han i Nationernas välstånd på egenintressets roll för marknaden på ett sätt som överskuggade hans övriga tankar om människans moral och bevekelsegrunder och hans efterföljare tog fasta på denna enda egenskap”. Kate Raworth baserar bland annat sin ekonomiska donutmodell på planetens nio gränser, vilket hon presenterar på sin hemsida och i sitt TED-talk 2018, ”A healthy economy should be designed to thrive not grow”.

Bakgrundsinformation om skatteparadis och sekretessplatser kommer från ekonomijournalisten Nicholas Shaxsons granskningar i boken ”Treasure Islands, uncovering the damage of offshore bankning and taxhavens” från 2011. I dokumentärfilmen ”Were not broke”, av Karin Hayes och Victoria Bruce från 2012, figurerar storföretag som skattesmitare. Däribland några som nämns i den här boken, som Chevron och Bank of America:

Två år efter min vistelse i Panama undertecknar landet till slut ett informationsavtal med Sverige med möjlighet att utbyta information med landets skatteförvaltning. Avtalet skrivs under och informationen publiceras på svenska regeringens och Skatteverkets hemsida den 12 november 2012, och träder i kraft i början av 2014.

Ekonomisk historik med efterföljande analys och resonemang om globala sociala kontrakt, uppförandekoder för multinationella företag och beskattning för valutatransaktioner utgår bland annat från Hans Abrahamssons tidigare nämnda bok ”Det gyllene tillfället” som tar upp manöverutrymmet i den internationella politiska ekonomin. Miljöjournalisten Ingemar Tigerberg kompletterar med olika initiativ och exempel på ekonomiska framsteg för en hållbar utveckling i sin reportagebok ”Dystopi till Ekoekonomi. Reportage om en möjlig framtid”, från 2012.

Uppgifter om Panamas ekonomiska situation, när det gäller handel, finans och tillväxt, baseras på Landguiden från Utrikespolitiska Institutet.

UNDP:s rapport, som räknar ut och rankar mänsklig utveckling, ”Human Development report 2011, Sustainability and equity. A better future for all” sammanställer data. 2010 ligger Panama på plats 57 med sin HDI på 0,765. Följande år rankas Panama på plats 58 och om ännu en parameter räknas in, Inequality-adjusted Human Development Index, hamnar landet längre ner på plats 73. Till skillnad från andra utvecklingsmått tar IHDI hänsyn till fördelningen av rikedom och fattigdom inom landet. Ginikoefficienten, som mäter inkomstspridningen, i Panama ligger 2000-2011 på 52,3 vilket anses vara en relativt hög och ojämlik siffra. Rapporten länkar samman jämlikhet med hållbarhet och diskuterar olika synergieffekter däremellan. Rapporten inns även i en sammanfattad version.

I rapporten, där Panama HDI-listas på plats 57 ligger Kuba några platser över på nummer 51 år 2010. Gert utgår från UNDP:s datasammanställning i den ekonomiska jämförelsen mellan de två länderna. 2010 ligger bruttonationalintäkter per invånare, GNI Gross national income per capita 2011 PPP$, på 13 994 PPP-dollar för Panama respektive 6 597 för Kuba.

Romklubbens ”Tillväxtens gränser”, författad av en forskargrupp bestående av naturvetare och ekonomer 1972 under ledning av Dennis Meadows, hade slutsatsen att ”Det är möjligt att förändra dessa tillväxttendenser och att skapa stabila ekologiska och ekonomiska förhållande, som kan upprätthållas långt in i framtiden. Jämviktstillståndet i hela världen skulle kunna utformas så att de grundläggande materiella behoven hos varje jordens invånare tillfredsställs och alla ges lika möjligheter att förverkliga sina mänskliga möjligheter.”, enligt översatt textutdrag från Kenneth Hermeles bok ”Ekonomerna, tillväxten och miljön” från 1995. Ytterligare information om ekonomin, tillväxten och miljön baseras även på den tidigare politikern, ordföranden för Romklubben och biträdande generalsekreteraren för FN Anders Wijkmans samt miljö- och klimatforskaren Johan Rockströms bok ”Den stora förnekelsen” från 2011.

Även den ekologiska ekonomen Tim Jackson ifrågasätter fokuseringen på egenintresset och tillväxten i boken ”Välfärd utan tillväxt, så skapar vi ett hållbart samhälle”, från 2009. Vilket sammanfattas i hans TED-talk från 2010 ”An economic reality check“.

Elinor Ostrom fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2009. Andra ekonomer som nämns har även vunnit priset. Milton Friedman 1976, Amartya Sen 1998, Joseph Stieglitz 2001, Daniel Kahneman 2002.

De två motorcyklisterna heter Eva Garcia Barbera och Trevor Wharton, som också är på väg ner till Ushuaia.

Samtalen med Gert Danielsen och Samantha Westman gjordes på plats i Panama och Colombia och kompletterades senare på Skype, med henne 12 december 2014 och med honom 10 april 2014.

Bakgrundsinformation om den autonoma regionen Guna Yala kommer från den ideella och internationella organisationen Cultural Survival som bland annat är rådgivare för FN i urfolksfrågor och arbetar utifrån konventionen för urfolkens rättigheter. Artiklarna har rubrikerna, ”The Dream and the Reality. Tourism in Kuna Yala”, från juni 1999 och ”The Kuna General Congress and the Statute on Tourism”, från december 2000.

KAPITEL 9. COLOMBIA

Historien inifrån Bank of America under finanskrisen bekräftas bland annat i New York Times artikel som publicerades under de turbulenta dagarna på Wall Street. ”Lehman Files for Bankruptcy, Merrill Is Sold” från 14 september 2008. CNN har en tidslinje över krisskeendet ”Timeline. Banking crisis” från 16 oktober 2008. Året därpå, 16 januari 2009, publicerar nyhetsbyrån Reuters en artikel om att Bank of America tar emot ett räddningspaket på 20 miljarder dollar som en följd av krisen och köpet, ”Bank of America gets big government bailout“.

Min korta sammanfattning om konflikter och kokain är mer utvecklad och nyanserad i Magnus Lintons bok ”Cocaina, en bok om dom som gör det” från 2010 och han ger även en sammanfattad analys när han intervjuas i P3 Dokumentären om Farc-gerillan ”Kommunism, kokain och kidnappningar”, 22 augusti 2010.

Bambuinformation kommer från arkitekten Gilberto Jaramillo på plats, men även från artiklar om en av Colombias ledande bambuarkitekter, Simón Vélez, som intervjuas i artikeln ”Colombia architect leads bamboo building crusade”, från 29 november 2011.

Enligt Världsbankens siffror bor 51% av världsbefolkningen och 75% av colombianerna i städer 2010, vilket ökar för varje år:

Colombia har enligt UNHCR:s beräkningar flest internflyktingar med 3,67 miljoner människor av landets 45 miljoner invånare på flykt i landet 2010, vilket fördubblas till 2017. Urbaniseringen har rusat uppåt sen inbördeskrigets början. Välfärden är ojämnt fördelad och klyftorna mellan fattiga och rika är bland de största i världen. Beskrivning av situationen finns på Utrikespolitiska Institutets landguide online och faktorerna bakom beskrivs även på hemsidan för IDMC, Internal Displacement Monitoring Centre.

En kortfattad biografi om Bogotás tidigare borgmästare Enrique Peñalosa, och hans gärning fram till 2009, finns på hemsidan Project for public spaces samt hans TED-föredrag ”Why buses represent democracy in action” om urban utveckling från 2013. Colombias näst största stad Medellin följer i hans fotspår och från 2014 prioriteras cykling som transportsätt i stadsplaneringen och året därpå är staden värd åt World Bicycle Forum. Enrique Peñalosa väljs åter som borgmästare 2015.

Att människor vill bo i stadsdelar som känns som byar uppmärksammas även av stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle. Han beskriver stadsplaneringens verkan på närheten och interaktionen i ett samhälle med sin bok ”Alla behöver närhet. Så blir framtidens städer” från 2016.

Studier om hur jämlikhet samverkar med hållbarhet och andra allmännyttor finns i boken ”Jämlikhetsanden”, 2009, av professorerna Richard Wilkinson och Kate Pickett, som driver tesen att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen. Den tidigare nämnda ekonomen Joseph Stiglitz tar i sin bok ”Fungerande globalisering” från 2007 upp orsaker och åtgärder för en mer rättvis, jämlik och fungerande globalisering med internationella regleringar och institutioner för att se till att globala aktörer, som banker och bolag, inte endast gynnar sitt egenintresse utan även allmännyttan.

Det globala företagsnätverket WBCSD, World Business Council for Sustainable Development, utgår enligt sin hemsida från hållbara affärer i sin handlingsplan Action 2020 och målsättning Vision 2050. I nätverket ingår exempelvis bolag inom olje- gruv- och kemikaliesektorn som antingen kan grönmåla sina verksamheter eller göra genomgripande förändringar som når upp till ambitionerna.

Citaten från Baptiste Poncet kommer från vår tid i Colombia med en kompletterande Skypeintervju från 10 januari 2015.

Trädet jag planterar har det latinska namnet Acrocarpus fraxinifolius.

Specifik information om kemikalieflygen finns i FN-rapporten ”World Drug Report” från 2009. Flyktingströmmarna som flygningarna har genererat påvisas även av flera humanitära organisationer. I studien av urfolkföreträdaren Cultural Survival från 2002, ”Spraying crops, eradcating people”. I rapporten från Internationella Röda Kors-kommittén ICRC från 2011, ”Humanitarian action in Colombia, activity report”. Och i en artikel av den panamerikanska organisationen för miljöskydd, AIDA, från 2015, ”Plan Colombia, aerial spraying in Colombia”.

6,8 miljoner hektar, runt 6% av det nationella territoriet, har övergetts av flyktingar i Colombia enligt rapporten ”Building momentum for land restoration. Towards property restitution for IDP:s in Colombia” från 2010. Rapporten kommer från IDMC, Internal Displacement Monitoring Centre. En annan av deras rapporter, ”Monitoring disaster displacement in the context of climate change”, från 2008 visar att åtminstone 36 miljoner personer i världen flydde till andra delar av sitt land på grund av plötsliga naturkatastrofer, varav 20 miljoner av dessa var klimatrelaterade. På deras hemsida redovisas även global statistik som visar att naturkatastrofer leder till fler internflyktingar än konflikter gör. För 2010 tvingades 2 900 000 personer fly på grund av konflikter och 42 350 000 på grund av katastrofer.

Klimatflyktingar är inget internationellt juridiskt begrepp och de är inte inkluderade när det gäller asylrätt i andra länder enligt FN:s flyktingkonvention.

Delar av Colombias fredsprocess rapporteras i Sveriges Radio 25 augusti 2016, ”Historiskt fredsavtal mellan Farc och Colombianska regeringen” och 27 juni 2017, ”Colombia firar att Farc avväpnats”. Presidenten Juan Manuel Santos tilldelas Nobels fredspris 2016.

KAPITEL 10. ECUADOR & GALAPAGOS
Ekologiska och ekonomiska värden granskas i dokumentären ”Banking Nature” av Denis Delestrac och Sandrine Feydel.

The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB, och ekonomen och bankmannen Pavan Sukhdev är ledande i miljöekonomi och har arbetat på uppdrag av UNEP. Förutom att han intervjuas i filmen berättar han i sitt TED-talk från 2011, ”Put a price on nature”, varför de räknar på olika ekosystem och vad deras nytta kostar, som 240 miljarder dollar, vilket är priset på Amazonas regn.

I dokumentären figurerar även tidigare nämnda företagsnätverket World Business Council for Sustainable Development, WBCSD, som också vill sätta pris på naturen. Flera bank- och finansbolag som var inblandade i den finansiella krisen nämns även.

TEEB:s hemsida beskrivs även Ecuador som landet med mest biodiversitet per kvadratkilometer.

Klimatforskaren och experten på hållbar utveckling, Johan Rockström, förespråkar en logik där ekonomin tjänar samhället och inte tvärtom. Han skriver om ekologisk ekonomi med välfärd inom planetens gränser i hans och världsfotografen Mattias Klums bok ”Big World Small Planet” från 2015. De 9 gränserna används även i Kate Raworths ekonomiska modell i hennes bok ”Donutekonomi” från 2017.

De planetära gränserna har tagits fram av forskare från Stockholm Resilience Center och sammanfattas bland annat i en längre vetenskaplig artikel i forskningstidskriften Science ”Planetary boundaries. Guiding human development on a changing planet” och i en av forskarnas, Johan Rockströms, TED-talk från 2010, ”Let the environment guide our development”. De nio gränserna återkommer i senare kapitel.

Samtalen med Laura Alayón sker på plats i Ecuador, med Skypeintervju 7 januari 2015.

Antalet turister på Galápagos var 173 296 under 2010, vilket ökar följande år. Enligt Världsnaturfonden WWF och deras studie från 2016 ”Does tourism growth in the Galápagos Islands contribute to sustainable economic development?” gynnar inte en fortsatt ökad turism varken mångfalden eller tillväxten.

Resonemanget om det naturliga urvalet baseras på upphovsmannen Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” från 1859. Tankar inspireras även av den mänskliga evolutionen som beskrivs i Lasse Bergs boktrilogi om Kalahari, från 2005, 2011 och 2014.

En av samhällsvetarna som framhåller samarbetets evolutionsroll är statsvetaren och matematikern Robert Axelrod, med sin vetenskapliga artikel i Science 1981 ”The evolution of cooperation”, tillsammans med William D. Hamilton.

En av naturvetarna är biologen Edward O. Wilson, upphovspersonen till termen biofili, kärleken till liv, som ansåg att det har gynnat vår överlevnad genom det naturliga urvalet. Hans teori är en av utgångspunkterna i Naturvårdsverkets rapport ”Naturen som kraftkälla”, från 2006:

Användningen av ordet referensnivåer kommer från engelskans ”Shifting baselines”, vilket förklaras av fiskeriforskaren Daniel Pauly i hans TED-talk ”The ocean’s shifting baseline” på Galápagosöarna, från 2010.

Samtalen, guidningen och en intervju med Enrique Silva pågår på plats och delar ingår i radioreportaget ”Djuren och människorna på Galápagosöarna”, som sänds 23 april 2011 i P3.

Enrique tar upp Ecuadors korruptionsproblem i vårt samtal, vilket bekräftas av siffror från organisationen Transparency International som listar landet som nummer 127 av 178 länder 2010. De sydamerikanska länder som hamnar ännu längre ner i botten på korruptionslistan är Paraguay på plats 146 och Venezuela på 164.

Bland de som arbetar med bevarandet och utvecklingen av Galápagosöarna finns bland annat Charles Darwin Foundation, Galápagos Tortoise Breeding centre och Galápagos nationalpark.

Oljeutsläppen i Amazonas och området runt Lago Agrio har gestaltas i flera medier, som artikeln ”Jungle Law” i Vanity Fairs Green Issue 2007 och dokumentärfilmen ”Crude” av Joe Berlinger 2009. Flera organisationer och institutioner är engagerade i situationen, som San Franciscobaserade Amazon Watch, genom vilket Mitch Andersson ger toxic tours, i samarbete med det ecuadorianska urfolkets gräsrotsrörelse Frente de Defensa de la Amazonia i San Marcos och Jennifer O ́Connors ideella förening. Genom den finansierade hon vattenreningsprojektet Clear Water Project som senare utvecklas till en större organisation under namnet Amazon Frontlines.

Rättsfallet mot Chevron har fått olika utfall i Ecuador, USA och Kanada. BBC rapporterar 15 februari 2011 om att Chevron förlorar i rätten i Ecuador, ”Chevron fined for Amazon pollution by Ecuador court”. Miljardskadeståndet betalas dock inte ut eftersom utländska domstolar inte anser att domen är giltig utan hävdar att det ecuadorianska rättssystemet är korrupt. Reuters skriver 8 augusti 2016 ”Chevron wins U.S. ruling blocking $8.6 billion Ecuador rainforest award” och den kanadensiska tidningen The Globe and Mail skriver 23 maj 2018, ”Court rules Chevron Canada doesn’t have to pay US$9.5-billion to Ecuador villagers”. I stället ska den drabbade lokalbefolkningen betala rättsarvoden för stämningarna i Nordamerika.

Waoranifolkets kamp beskrivs av organisationen Amazon Frontlines. Kartan på deras hemsida visar folkgruppens territorium samt nationalparken Yasuní och block 20 som jag besökte:

Aktivisten Jonas Grefa säger att han arbetar med organisationen FENAKIN, Federación de Nacionalidades Kichwas de Napo. Han intervjuas på plats i Amazonas.

Citaten från Jennifer O ́Connor är från en Skypeintervju 7 februari 2016 och beskrivningar samt händelser, från hennes guidade gifttur vid Lago Agrio, kommer även från videosekvenser. Hon driver först den ideella organisationen Groundwork Opportunities och hennes nya och gröna konsultfirma heter Guidelight Strategies.

Beräknade ton koldioxid för mina flygresor är 4,735. Dels för Galápagosflyget tur och retur. Men även det flyg jag tog till Kanada och det flyg som åker hem från Argentina 2012 i slutet av resan. Jag klimatkompenserar genom att ge pengar till molnskogen i Monteverde i Costa Rica. Naturreservatet Reserva biológica de Jatun Sacha, som är min utsikt från fågeltornet, visar sig också ha bevarats och återplanterats genom det internationella initiativet och ideella föreningen Barnens regnskog.

Vilcabambas rykte som Valley of Longevity tas upp som ett exempel i ett stycke i boken ”The greening of pharmaceutical engineering, practice, analysis, and methodology” av M R Islam, Jaan S Islam, Gary M Zatzman, M Safiur Rahman, M A H Mughal, från 2015.

Ecuador skriver om sin grundlag, där skydd av ekosystemet ingår och naturresurser som olja, vatten, mineraler och biologisk mångfald definieras som offentlig egendom, vilket röstas igenom i en folkomröstning 2008. Den internationella alliansen The Rights of Nature rapporterar på sin hemsida under rubriken ”Ecuador adopts rights of nature in constitution”.

2010 ingår Ecuador och presidenten Rafael Correa ett avtal med UNEP om att inte utvinna olja i Yasuní-reservatet i Amazonas, vilket han backar från senare när utlovad kompensation från FN-fonden har minimerats. Reuters skriver 16 augusti 2013, ”Yasuni, Ecuador abandons plan to stave off Amazon drilling”.
UNDP.

Den så kallade internationella domstolen för naturens rättigheter, ”The International Rights of Nature Tribunal”, genomfördes för första gången i Quito 2014.

På det internationella klimatmötet i Paris 2015 efterfrågar presidenten en riktig internationell miljöbrottsdomstol med en tillhörande deklaration om naturens rättigheter.

Ett år senare skärper den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, sin policy mot svåra miljöbrott som miljöförstörelse, exploatering av naturresurser och illegal landgrabbing. Det rapporteras bland annan i The Guardian 15 september 2016, ”ICC widens remit to include environmental destruction cases”.

Advokaten Polly Higgins har i linje med detta presenterat ett juridiskt dokument för en Ecocidlagstiftning som föreslås ska ingå i Romstadgan som ett internationellt brott mot fred.

KAPITEL 11. PERU
Oljelandskapet i norra Peru har enligt nyhetsbyrån Inter Press Service uttjänade och miljöfarliga oljekällor i området runt Piura där jag cyklar. Den spanska artikelrubriken ”Miles de pozos petroleros abandonados a su suerte en Perú” kan översättas till ”Tusentals oljekällor lämnas åt sitt öde i Peru”, från 10 april 2012.

Reservoaren som jag passerar på vägen upp i bergen heter Reserva de Gallito Ciego. Längre österut når jag Cajamarca där gruvkonflikterna mellan lokalbefolkningen och Minera Yanacocha pågår. Gruvan ägs huvudsakligen av USA-baserade Newmont Mining Corporation, men även peruanska Minas Buenaventura äger stora andelar. Konflikten skildras bland annat i dokumentärfilmen ”Hija de la Laguna” av Ernesto Cabellos Damiá från 2015.

En historisk återblick av konflikterna kring Yanacochagruvan är även skildrade i tv- programmet Frontline i nyhetsreportaget ”Peru, the curse of the Inca gold”, 25 oktober 2005.

Gruvhemsidan mining.com följer upp utvecklingen när det gäller gruvplanerna för Cerro Quilish och Conga, med artiklar som ”Peru abandons Newmont’s $4.8 billion Conga” från 28 augusti 2012 och ”Peruvian supreme court rules against Newmont”, från 3 maj 2017. Gruvbolaget listas dock som en hållbar verksamhet inom företagsvärlden, vilket också ger rubriker som ”Newmont ranked mining industry leader by Dow Jones sustainability world index”, från 11 september 2015.

Citaten från Lucía Robles Stefoni sägs på plats i Peru, med kompletterande uppgifter i ett Skypesamtal 21 september 2016.

Från Sydamerikas högsta väg når jag gruvan och gruvorten Caudalosa Chica där de bryter silver, koppar, bly och zink enligt den digitala mineraldatabasen Mineral Mundi. Även denna gruva har läckt ut miljöfarligt avfall enligt rapporter 2010.

Gruvorten La Oroya ligger på 6:e plats över världens mest förorenade platser, enligt The Blacksmith Institute och rapporten ”The top ten of the dirty thirty” från 2007. Efter åtgärder halkar La Oroya ut från topplistan i följande rapport ”The worlds worst 2013, the top ten toxic threats”.

I Trujillo bor jag i cykelhuset som egentligen heter Casa de ciclistas la amistad som drivs av cykelfantasten Luis ”Lucho” Ramirez D’Angelo.

En introduktion till biomimetik presenteras av biologen Janine Benyus i hennes två TED-talks 2005 och 2009. Där tar hon bland annat upp företaget MR3 som har skapat ett system som filtrerar och extraherar metaller som zink, koppar, krom, kobolt, nickel, silver, guld och platina från processvatten och farligt avfall. Fler innovationer och mer inspiration finns på hemsidan Ask Nature.

En beskrivning av svärmlogik finns i BBC-dokumentären ”Ultimate Swarms” med entomologen George McGavin från 2013.

Genomgången med myrentusiasten Matthieu Roffet kompletteras på Skype 15 september 2016. Bladskärarmyrorna som han berättar om tas även upp som ett exempel på biomimetik på Ask Nature.

Intervjun med Kyle Scott gjordes dagen efter räddningsaktionen på berget. Deva Munay intervjuas under samma period för radioinslaget ”Plantor i Peru. Magiska växter eller farliga droger”, 21 maj 2011, med ett kompletterande skypesamtal den 24 september 2016.

Den populärvetenskapliga boken om människans natur som jag läser på pensionatet heter ”The third chimpanzee, the evolution and future of the human animal”, 1991, av Jared Diamond. Vilket jag senare får en mer komplex bild av genom Lasse Bergs trilogi om Kalahariöknen och människans ursprung, från 2005, 2011 och 2014. Diamond skriver mer om konkurrensinriktade schimpanser och Berg mer om fredsbejakande bonoboapor, de två arter som vi människor delar mest DNA med.

Ekopsykologins grunder baseras på historieprofessorn Theodore Roszaks teorier och hans bok ”The voice of the earth. An exploration of ecopsychology” från 1992.

Tanken om att allt i världen är sammankopplat och påverkar såväl vårt fysiska som psykiska mående uttrycks även inom andra discipliner. Till exempel pionjären Rachel Carsons bok ”Tyst vår” från 1962, som ses som en startpunkt för det globala miljömedvetandet. Liknande tankegångar kan även urskiljas i filosofin med friluftsmänniskan och filosofen Arne Naess bok ”Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft” som är skriven tillsammans med Per Ingvar Haukeland 1999. Eller den tidigare nämnda biologen Edward O Wilson, som även är upphovsman till uttrycket biologisk mångfald och insektsforskare med förkärlek till myror. Hans term biofili förklaras i boken ”An ecology of happiness” av Eric Lambin från 2009.

Tidigare nämnda rapport från Naturvårdsverket ”Naturen som kraftkälla”, från 2006, har flera exempel på kopplingen mellan välmående och naturen, för exempelvis stresshantering, smärtlindring, krisbearbetning och mental återhämtning.

Intervjun med Arcadio Ccapa om agroekologi bandas på gården Kausay Punku i Peru och kompletteras med förklaringar och principer från forskning som används inom FN:s jordbruksorgan FAO, för hållbar matproduktion. FN:s rapportör för rätten till mat beskriver agroekologins potential för en mätt, trygg och hållbar värld i sin årliga rapport från 2011, ”Report submitted by the Special Rapporteur on the right to food, Olivier De Schutter”.

Naturskyddsföreningen sammanfattar jordbrukets utveckling under rubriken ”Jordbruket, då och nu”. En översikt för Latinamerika med hänvisningar till inkatraditioner finns i ”The agroecological revolution in Latin America, rescuing nature, ensuring food sovereignty and empowering peasants” av agroekologiprofessorn Miguel A. Altieri och etnoekologiprofessorn Victor Manuel Toledo från 2011.

I miljöklassikern ”Tyst vår” av Rachel Carson från 1962 uppmärksammas konsekvenserna av besprutning och bekämpningsmedel, som blev vanligt inom jordbruket under andra halvan av 1900-talet tillsammans med konstgödsling.

Information om de olika medicinalväxterna kommer, förutom från ekobonden Arcadio Ccapa, till exempel från det peruanska Instituto de Ecología y Plantas Medicinales, IEPLAM.

Förutom jag från Sverige, Deva Munay från USA, Dan Green från Australien och Jisun Song från Sydkorea är Boris Tyszko från England, Carolina Pontt från Chile, Mark Sansone från Malta och Elad Haramaty från Israel med i vandringsgänget som gör Huayhuash Circuit Trek.

De sista konflikterna kring gruvutvinning som kommer i min väg är den demonstration som precis har avbrutits vid Puno. Protesterna, våldsamheterna och dödsfallen har skildrats av nyhetsmedier som nyhetsbyrån Reuters 25 juni 2011 i artikeln ”Peru protesters shut airport after deadly clash” och journalistkooperativets New Internationalist magasin nr 446 i artikeln ”Peruvians rise up against the mines” från 1 oktober 2011.

KAPITEL 12. BOLIVIA
En snabbsummering av landets historia baseras delvis på Landguidens information från Utrikespolitiska Institutet samt böcker som nämns i detta kapitel. Hydrogeologen Rebecka Hollender har även skrivit en analys av partiet MAS, Movimiento al Socialismos, politik och de sociala rörelserna i Bolivia. Rubriken är ”Capitalizing on public discourse in Bolivia. Evo Morales and twenty-first century capitalism” från 2016.

Fysikprofessorn och miljöaktivisten Vandana Shiva nämner det bolivianska motståndet mot vattenprivatiseringar i boken ”Krig om vattnet. Plundring och profit” från 2003. Övrig nyhetsrapportering om protester, demonstrationer, marscher och ockupationer finns bland annat i artiklar från Democracy Now ”Bolivia, 15 Years on from the water war” från 23 april 2015, The Economist ”Bolivia goes to war against coca” från 17 september 1998, CBS News ”Gas riots kill 16 in Bolivia” 13 oktober 2003 och Reuters ”Bolivian protesters suspend Sumitomo mine blockade” från 23 april 2010.

Enligt Världsbankens statistik för Bolivia har fattigdomen minskat sen Evo Morales blev president. Mellan 2005 och 2011 har de som lever i extrem fattigdom, Poverty headcount ratio at $1.90 a day 2011 PPP, minskat från 19,3% till 7,3% av befolkningen. Samtidigt har BNP, GDP constant 2010 US$, ökat från 15,7 miljarder till 20,7 miljarder US-dollar. Under samma politiska period har dock utsläppen av koldioxid i Bolivia ökat från 1,335 till 1,602 ton per person, enligt samma källa. Evo Morales återväljs som president 2014.

Berget Huyana Potosí är 6 094 meter högt och finns i de bolivianska Anderna, i närheten av La Paz.

Halten av kemikalier och tungmetaller i sjöarna Poopó och Uru Uru tas upp i den samordnade fältstudien ”Heavy metals in aquatic plants and their relationship to concentrations in surface water, groundwater and sediments a case study of Poopó basin, Bolivia” av García, Bundschuh, Ramos, Quintanilla, Persson, Bengtsson, och Berndtsson publicerad i Revista Boliviana de Química, 2015.

Intervjun med gruvarbetaren Pedro Montes Coria genomförs på plats i Potosí för radioinslaget ”Potosígruvan, klaustrofobiskt och kolonialt”, som sänds i P3 8 oktober 2011.

Förutom gruvans historia nämns dess utvinningsprocess, slaggprodukter och föroreningar i rapporten ”A legacy of nearly 500 years of mining in Potosí, Bolivia. Acid mine drainage source identification and characterization” av W.H Strosnider, R.W Nairn och F.S Llanos, 2007.

Den undersökande journalisten Matt Kennard beskriver i sin bok ”The Racket”, från 2015, om gruvindustrin och litiumutvinningen med aymarapresidenten Evo Morales politik. Naturskyddsföreningens tidning Svensk Natur tar upp fakta, potential och risker med litiumproduktionen i artikeln ”Litium för folket”, från 17 november 2010. Studio Ett rapporterar vidare om produktionen i saltöknen i radioprogrammet ”Bolivia vill bli en stormakt i batteriindustrin”, 27 april 2018. Magasinet Ny Teknik tar även upp de olika aktörerna i produktionen, ”Samarbetar om största litiumfyndet” 6 maj 2009.

Bolivia folkomröstade igenom en ny konstitution 2009 som bland annat ökar urfolkens rättigheter, förstatligar naturresurser och öppnar för en landreform. BBC News rapporterar, ”New Bolivia constitution in force”, 7 februari 2009.

2011 införs även miljölagstiftning som erkänner Moder Jords rättigheter. Bolivias, samt Perus, Ecuadors, Chiles, Paraguays och Costa Ricas lagstiftning för naturen tas upp i FN:s rapport för mänsklig utveckling 2011, där urfolkets påverkan är påtaglig, ”HDR 2011 Sustainability and equity. A better future for all“.

Rickard Lalander, miljövetare och docent i Latinamerikastudier, skriver om de bolivianska och ecuadorianska konstitutionerna i publikationen ”Det goda levnadssättet, Buen Vivir, en ny världsbild? Erfarenheter från Bolivia och Ecuador” 2014. Det indianska begreppet ”Sumak Kawsa” som på spanska översätts till Vivir Bien i Bolivia och Buen Vivir i Ecuador är centrala i deras nya konstitutioner, som en hållbar utvecklingsmodell med harmoniska levnadssätt.

Bolivias utveckling ur ett kokapolitiskt perspektiv beskrivs i reportageboken ”Kokain, drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman” av Lasse Wierup och Erik de La Reguera, från 2010. Bolivias strategi sammanfattas även i radioprogrammet Studio Ett, 1 juni 2018, med inslaget ”Bolivias framgångsrecept för att kontrollera kokan. Legalisera”, som handlar om att kokabusken ska odlas som medicinalväxt men inte för framställning av kokain.

Paradoxen som kallas för en resursförbannelse, om att länder med stora naturtillgångar ofta har lägre tillväxt och sämre utveckling, analyseras i rapporten från Democracy Center, ”Bolivia and its lithium can the gold of the 21st century help lift a nation out of poverty?” från 2010:

KAPITEL 13. CHILE
Occupy Wall Street började 17 september 2011 i Zuccotti Park i New York. 2011 var även det år då spanska Los Indignados samlades på torgmöten och höll demonstrationer med start 15 maj. Studentprotesterna i Chile började i vågor under april och maj samma år på landets skolor och universitet, vilket eskalerade under den chilenska vintern. Den gemensamma nämnaren för protesterna och mobiliseringen var ojämlikhet och fördelningen av rikedom. Ämnet tas även upp av ekonomen Joseph Stiglitz i boken ”Fungerande globalisering” där han skissar upp en politik för global rättvisa. Hans tilltro till folkrörelsen stämmer överens med liknande analyser i bland annat journalisten Naomi Kleins klimatbok ”This changes everything”från 2014 och fredsforskaren Hans Abrahamssons kurslitteratur ”Det gyllene tillfället” från 2008.

2011 fokuserar FN på kopplingen mellan jämlikhet och hållbarhet i sin rapport om mänsklig utveckling som tidigare har nämnts för Boliviakapitlet. En av textraderna beskriver hur ”…sustainability is inextricably linked to basic questions of equity, that is, of fairness and social justice and of greater access to a better quality of life. Sustainability is not exclusively or even primarily an environmental issue”.

De 33 gruvarbetarna som jag refererar till i öknen utanför Copiapó blir räddade allihop efter 69 dagar nere i bergskammaren. Dramat följs av medier och blir en Hollywoodfilm med Antonio Banderas som heter ”The 33” och hade premiär 2015.

FN:s miljöprogram, UNEP, bekräftar Lucías analys om att miljölagstiftningen i Chile har förbättrats och att de större gruvbolagen har bättrat sig, vilket är ett resultat av att branschen till stor del är privatiserad och öppen för multinationella aktörer som använder uppdaterad teknologi. Det innebär dock att utvinningen expanderar, vilket äter upp eventuella miljöfördelar totalt sett. Rapporten är från 1999, ”Environmental impacts of trade liberalization and policies for the sustainable management of natural resources. A case study on Chile’s mining sector”:

Klimatforskaren Johan Rockström skriver också om denna så kallade rebound effect, när effektivitetsökningar ändå bidrar till växande ohållbarhet på grund av ökad produktion och konsumtion. Hans och naturfotografen Mattias Klums bok ”Big World Small Planet. Välfärd inom planetens gränser” från 2015 tar även upp gruvbrytningens mineralpeak. Därifrån kommer även uppgifter om planetens nio gränser.

Jordbävningen i Chile, den 27 februari 2010, uppmäter 8,8 på richterskalan och resulterar i en tsunami. Jordbävningen i Japan, den 11 mars 2011, uppmäter 9,1 på richterskalan och resulterar även den i en tsunami som leder till Fukushimakatastrofen med radioaktivt avfall.

Efter kärnkraftskatastrofen har rapporter kommit in om att radioaktivitet sprider sig till andra sidan Stilla havet, exempelvis utanför kusten till Kanada och Kalifornien, som PBS News artikel 9 mars 2016, ”5 years later, Fukushima radiation continues to seep into the Pacific Ocean”.

Chiles energisituation och energikällor listas av Global Energy Network Institute på sin hemsida med landprofilen ”An energy overview of Chile” som även tar upp de internationella avtal som Chile har tagit del av. Länders hållning i kärnkraftsfrågan efter Fukushimakatastrofen redogör World Energy Council för i sin rapport ”World energy perspective. Nuclear energy one year after Fukushima” från 2012.

Chiles kärnkraftsposition tas upp i Times artikel ”Chile goes atomic? Why the Japan of the Americas still wants nuclear energy” av Tim Padgett 23 mars 2011. Han nämner folkopinionen där 86% är mot kärnkraftsbyggande och att 58% även motsätter sig införandet av vattenkraftverket Hidro Aysén i Patagonien.

Av de internationella miljöåtaganden som Chile har skrivit på kan nämnas FN:s Havsrättskonvention som är ett regelverk för att förhindra havsföroreningar. Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar fokuserar på att begränsa 26 ämnen varav några är industrikemikalier. Baselkonventionen ska reducera frakten av giftiga avfall mellan länder. Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet för minskade utsläpp av växthusgaser som uppdateras 2016 då Chile är ett av länderna som ratificerar det internationella Parisavtalet. Alla finns samlade på hemsidan för United Nations Treaty Collection.

Det avtal som har gett mest resultat är Wienkonventionen med det efterföljande Montrealprotokollet, med krav på att reducera utsläppen av gaser som är skadliga för ozonlagret, vilket redogörs för i Naturvårdsverkets rapport ”Skyddande ozonskikt. Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet” från 2007. 2018 rapporterar myndigheten att användningen av ämnen som bryter ned ozonskiktet har minskat med mer än 98 procent i världen.

Ozonhålet upptäcktes av polarforskarna Joe Farman, Brian Gardiner och Jon Shanklin från British Antarctic Survey.

Den globala kemikaliesituationen, och alla dess ämnen, tas upp i FN-rapporten ”Global environmental outlook” och sjätte kapitlet om ”Chemicals and waste” av den chilenska kemikalieforskaren Ricardo Barra samt Pierre Portas och Roy Victor Watkinson från 2012.

Chile blir första landet i Amerika att förbjuda plastpåsar för kommersiell användning, vilket bland annat uppmärksammas på World Economic Forums hemsida 8 juni 2018 med rubriken ”Chile is the first country in the Americas to ban plastic bags”. Enligt hemsidan använder chilenare runt 200 plastpåsar om året i snitt.

Den internationella kemikaliepanelen, IPCP, The International Panel on Chemical Pollution bildades 2008 på grund av medvetenheten om de kemiska cocktails som människor och miljö utsätts för.

Jared Diamonds bok ”Collapse. How societies choose to fail or survive” från 2005 tar inte bara upp teorier om den kollapsade mayacivilisationen utan även kollapsen av Påskön. 2011 ifrågasätts och vidareutvecklas hans teorier av Terry Hunt och Carl Lipo i deras bok ”The statues that walked. Unraveling the mystery of Easter Island” som bygger på färskare arkeologiska upptäckter. Två olika huvudberättelser finns därmed, en som handlar om civilisationens obetänksamma kollaps och en som handlar om öbornas otroliga överlevnad. En artikel i The Independent, ”The truth about Easter Island. A sustainable society has been falsely blamed for its own demise”, tar upp det nya perspektivet 18 oktober 2017.

Under cyklingen genom Atacamaöknen lyssnar jag mycket på nedladdade radioavsnitt från filosofiska rummet i P1, där många tankar följer efter en paneldiskussion under rubriken ”Det går förmodligen åt skogen. Om mänsklighetens undergång och vad vi kan göra för att stoppa den” från 9 oktober 2011, med biomedicinska, humanekologiska och filosofiska lösningar.

Hänvisningar till politiska händelser i Chile, historiska och aktuella, redovisas bland annat av Landguiden från Utrikespolitiska Institutet. Där finns även uppgifter på att det är stora ekonomiska klyftor i samhället trots att Chile är ett av de rikare länderna i Latinamerika.

En kompletterande intervju gjordes med Sebastian Peña 17 december 2016, där våra samtal från balkongen i Valparaíso återupptogs. Hans filmmaterial från studentupproren finns på vimeo under namnet ”La batalla por la educación” från 2012 och signaturen SRY.

Matteläraren som jag bor hos i Valparaíso kallas Chava och hans fullständiga namn är Juan Carlos Chavarría.

FN:s befolkningsfond, meddelar att världsbefolkningen blir 7 miljarder den 31 oktober, och skriver i sin rapport att klimathotet snarare utgörs av de få rika än de många fattiga. Befolkningsrapporten om människor och möjligheter i en värld med sju miljarder heter ”State of world population 2011” av UNDP.

Sen 2015 äger världens rikaste 1% mer än de övriga 99% tillsammans. Det är en av siffrorna i hjälporganisationen Oxfams rapport ”An economy for the 1% How privilege and power in the economy drive extreme inequality and how this can be stopped”, från 2016. Detaljerade siffror per land finns hos ursprungskällan och kreditinstitutet Credit Suisse Research i rapporten “Global wealth databook 2015“.

KAPITEL 14. ARGENTINA
Aconcagua är det högsta berget i hela Amerika med en höjd på 6 962 höjdmeter. Det står i Argentina nära den chilenska gränsen.

Samtalen och intervjun med bergsguiden Martín Serra sker på berget och delar återges även i radioinslaget ”Mot Aconcaguas topp” i P3, 10 mars 2012.

Den fiskfakta som jag påverkas av kommer bland annat från Rupert Murrays dokumentär ”The end of the line. Imagine a world without fish” från 2009, Isabella Lövins reportagebok ”Tyst hav. Jakten på den sista matfisken” från 2007, och radioavsnitt som ”Den fula fisken” i det granskande programmet ”Matens pris” från 6 februari 2011. I nyheterna följer jag utvecklingen av sjukdomsspridning och massdöd i det marina livet som kan vara kopplat till Chiles laxodlingar i Chiloé, vilket även nämns av FN:s jordbruksorgan FAO och deras rapport ”World review of fisheries and aquaculture” från 2012. Rapporten tar upp fiskkonsumtionen globalt, som ökade från 9,9 kilo per person 1960 till 18,4 per person 2010, räknat på världsmedborgare. I FN-organets sammanställning från 2010, ”General facts regarding world fisheries” står även att 80% av världens fiskebestånd fiskas på max eller över gränsen för vad som är hållbart.

Rörelsen Los indignados eller 15M startar i spanska städer 15 maj 2011, som parken Puerta del Sol i Madrid och torget Plaça Catalunya i Barcelona, där Albert Sans var. Mobiliseringen är en reaktion mot finanskrisen, ekonomipolitiken, åtstramningspaketen och banksystemet. En inspirationsskrift är Stéphane Frédéric Hessels ”Indignez-vous” från 2010, översatt till den svenska titeln ”Säg ifrån!”.

Mina cykelsamtal från vägen med Albert Sans kompletteras med en intervju 8 oktober 2016.

Hemma i Sverige återgår jag till samtalen längs de argentinska och chilenska vägarna med mina gamla vänner, Caroline Davidsson och Stina Pernholm, som nu heter Kullingsjö, den 10 oktober 2016.

Enligt World Watch Institute har boskapspopulationen i världen ökat med 23% mellan 1980 och 2010. De hänvisar även till FAO:s statistik om att det är just djurfabrikerna, eller CAFO:s Concentrated Animal Feeding Operations, som ökar och uppskattas stå för 80% av tillväxten i boskapssektorn. Ett exempel på utbredning av CAFO:s, från ett land jag har cyklat i, är från USA. Där står djurfabriker för 99 procent av alla tamdjur som föds upp och slaktas, enligt en uträkning gjord av organisationen Farm Forward, som baseras på siffror från landets jordbruksdepartement, ”U.S. Department of Agriculture, 2012 Census of Agriculture”.

Animalieproduktionens utsläpp räknas ut på olika sätt, men ligger oftast i topp oavsett. Enligt en rapport från jordbruksorgan FAO ”Livestock’s Long Shadow. Environmental Issues and Options” från 2006 står boskapsindustrin för 18% av koldioxidutsläppen globalt, vilket är mer än hela transportsektorn. I samma rapport står även att jordbruket använder mest vatten i världen och står för 70% av sötvattenförbrukningen och att boskap använder 30% av jordens totala landyta. Hållbarhetsinstitutet World Watch Institute har i sin rapport ”Livestocks and climate change. What if the key actors in climate change are cows, pigs and chickens”, från 2009, räknat in siffror från andra eller uppdaterade källor samt använt fler variabler, som regnskogsskövlingens koldioxidpåverkan för mer betesmark. De kommer fram till att boskapsindustrin samt dess biprodukter står för 51% av de globala växthusgasutsläppen.

FN:s jordbruksorgan FAO uppskattar att befolkningstillväxten och ökade inkomster kommer att kräva en ökning på 70% av världens livsmedelsproduktion till 2050. Det framgår i en sammanfattning av deras rapport ”The state of the world’s land and water resources for food and agriculture” från 2011. Humanekologen Kenneth Hermele gör däremot ett räkneexperiment, som i teorin visar att om alla i världen var veganer kan redan existerande livsmedelsmarker räcka till mat för 33 miljarder människor. Han citeras om detta i artikeln ”Så många veganer får plats på jorden” i miljömagasinet Aktuell Hållbarhet, 29 september 2011.

Världsnaturfonden WWF tar upp en hållbar kosthållning i sin kampanj ”One Planet Plate”, där basen ska vara växtbaserad med betydligt mindre och även bättre kött än idag och där vi inte tar ut mer fisk än att den hinner återhämta sig:

SVT Nyheter rapporterar, 5 december 2015, om forskarna Fredrik Hedenus och David Bryngelssons studie om den svenska kostens effekt på klimatet, ”Chalmersforskarnas råd. Bli vegan och rädda klimatet”. Där växthusgasutsläppen per person och år i snitt är 1 800 kg koldioxidekvivalenter per dag. En Lakto-ovo-vegetarian som mig beräknas dock släppa ut 1 200 kg och en vegan bara 500 kg. Rapporten heter ”How can the EU climate targets be met? A combined analysis of technological and demand-side changes in food and agriculture”, och baseras på siffror på köttkonsumtionen i Sverige 2013. Där står fisk- och boskapssektorn för omkring 75% av livsmedelsproduktionens växthusgasutsläpp.

Samtidigt som andra länder äter allt mer nötkött går snittmängden ner i Argentina. Nötköttskonsumtionen i landet sjunker från ungefär 88 kg per person och år 1961 till ungefär 55 kg 2009. Argentina ligger dock fortfarande i världstopp fram tills 2010 då grannlandet Uruguay går om som de största nötköttsätarna. En statistikgraf i Jordbruksverkets sammanställning från 2015 ”Livsmedelskonsumtionen i siffror. Hur har konsumtionen utvecklats de senaste femtio åren och varför?” visar skeendet. Artiklar beskriver ytterligare vad som händer med produktionen och konsumtionen, som Reuters ”Argentine cattle move from Pampas to feedlots” 18 december 2008 och The Guardian ”Uruguayans overtake Argentinians as world’s biggest beef consumers” 24 september 2010.

Kött- och fiskätandets problematik tas även upp av författaren Jonathan Safran Foer i ”Äta djur” och av journalisterna Malin Olofsson och Daniel Öhman i ”Matens pris. Boken som matindustrin inte vill att du ska läsa”. Bägge reportageböcker från 2011.

Tidigare i Perukapitlet nämns FN:s särskilda rapportör för rätten till mat, som även har siffror om köttproduktionen i sin årliga rapport om agroekologi från 2011, ”Report submitted by the Special Rapporteur on the right to food, Olivier De Schutter”. Enligt uppskattade siffror från UNEP motsvarar de förlorade kalorierna, som kommer från att spannmål görs till djurfoder i stället för människoföda, det årliga kaloribehovet för mer än 3,5 miljarder människor.

Svenska Jordbruksverket tar upp statistik från ISAAA som visar att USA och Argentina listas som världens största respektive näst största producentland för genmodiferade grödor i förhållande till odlingsbar mark. Argentina odlade genmodifierade sojabönor på 99 % av sin sojaareal 2005. Rapporten har ingen officiell statistik över den internationella handeln med GMO eller produkter som innehåller eller är framställda av GMO. När det gäller majs kan därmed GMO-exporten från USA ligga mellan 0-100% och för Argentinas majsexport uppskattas att minst 46 %, med möjlighet upp till 88 % är GMO. Rapporten heter ”GMO på världsmarknaden, en marknadsöversikt för genetiskt modifierade organismer”, 2007.

2003 listade FAO även sina argument mot genmodifierade grödor på sin nyhetssida under rubriken ”Weighing the GMO arguments, against” och utforskade möjligheterna i texten ”Agricultural biotechnology, will it help?”. Texterna för och emot GMO publicerades samma år och på samma plats.

KAPITEL 15. PATAGONIEN
Studien ”Climate-induced variations in global wildfire danger from 1979 to 2013” jämför andelen, utbredningen och säsongsförlängningen av skogsbränder i världen de senaste tre decennierna. I Sydamerikas tropiska och subtropiska skogar, grässlätter och savanner har brandsäsongen utökats med 33 dagar på 35 år.

Enligt information på Världsnaturfonden WWF:s hemsida om  “Skogsbränder” samt “Skogar och klimatförändringar” leder inte bara klimatförändringar till fler och intensivare bränder utan bränderna i sig släpper ut koldioxid i atmosfären. Den totala omfattningen av den förstörelse som skogsbränder har, motsvarar den från skogsskövling och omvandling till jordbruksmark ihop.

Vandana Shivas bok ”Kriget om vattnet. Plundring och profit” från 2003 tar upp vattenkrisen i världen och rätten till vattnet.

Susan Munroes artikel om dammprojektets verkningar i Patagonien heter ”In Chile, a conflict between clean energy and pristine wilderness” och publiceras 23 maj 2012. Kampen mot dammarna i Patagonien visas delvis i dokumentären ”Patagonia rising” av Brian Lilla från 2011 och segern beskrivs bland annat i National Geographics artikel ”Chile scraps huge patagonia dam project after years of controversy” 10 juni 2014. Efter protester, rättegångar och regeringsskifte dras dammtillståndet för floderna Baker och Pascua tillbaka.

Paraplyorganisationen International Rivers samlar argument mot dammar och hänvisar till en folkomröstning som hölls i samhället Caleta Tortel 2009, vid floden Baker, där 78% av invånarna röstade nej till Hidro Ayséns dammplaner. Tidigare nämnda artikel i Chilekapitlet ”Chile Goes Atomic? Why the Japan of the Americas Still Wants Nuclear Energy” hänvisar även till en nationell opinionsundersökning där 58% motsätter sig införandet av vattenkraftverk:

Dammutvecklarnas argument samlas på Hidro Aysens spanska hemsida som senast uppdateras 2011. Där skriver Hidro Aysén att deras planerade damm ger ren och billig energi som främjar utvecklingen i området med infrastruktursatsningar och sociala projekt.

Chiles energisituation med dynamiken mellan förnybara energikällor som vatten-, sol- och vindkraft finns i sammanfattningen av ingenjörerna Roberto Roman och Stephen Hall från deras rapport från 2011 ”Chile’s Energy Future is in Renewables and Energy Efficiency ” som bygger på deras tidigare bok ”Are dams needed in Patagonia?” från 2009. Sammanfattningen publiceras på International Rivers hemsida.

Efter att dammprojektet läggs ner byggs förnyelsebara källor upp. Nyheter visar att vindkraft och solpaneler närmare gruvor och städer är framgångsrika satsningar, med rubriker som ”Chile’s energy dilemma after ditching megaproject” 10 juni 2014 och ”Chile launches its biggest wind farm” också på BBC 27 augusti 2014. Tre år senare är landet ledande i omställningen till förnybar energi med rubriker som ”Chile learns to harvest its formidable solar power opportunities” från The Financial Times 7 december 2017 och ”Chile’s energy transformation is powered by wind, sun and volcanos” från New York Times 12 augusti 2017. Potentialen med geoenergi från vulkantrakterna och vågenergi längs kustlinjen nämns även.

Middagssamtalet i Villa O’Higgins kompletteras på Skype med aktivisten Mauricio Melgarejos, 11 oktober 2016, och journalisten Susan Munroe, 14 december 2016.

Storbranden i Torres del Paine är den största någonsin i nationalparken, som förstör skog, stäpp och skördar. Rapportering från min vandring och branden finns i första delen av radioinslaget ”Camping i Patagonien” som sänds i P3 Planet 23 juni 2012.

De patagoniska glaciärernas varande, växande och krympande redogörs för i nyhetspublikationen Scientific American och artikeln ”Patagonian glaciers melting in a hurry” från 6 september 2012. Glaciären Perito Morenos expansion blir rubriker i Christian Science Monitor ”Defying climate change, this Argentine glacier grows” 9 februari 2011.

Anne Hoffman, senare Pfüller, är medförfattare till ”Simulation and observations of stratospheric aerosols from the 2009 Sarychev volcanic eruption” som baseras på hennes forskning från Svalbard.

Glaciärsamtalen med Anne Pfüller hinner dessvärre inte inspelas och fördjupas innan hennes bortgång, men avstämning och uppgiftskontroller görs i efterhand med hennes man Carsten Pfüller.

Albedoeffekten, sotpartiklar och uppdaterad forskning i samband med klimatförändringar förklaras även i radioinslaget ”Partiklarna som får isen att smälta”, i Klotet i P1, 12 januari 2017.

Information om aerosoler och strålning finns även på Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts hemsida, SMHI.

Grundtanken om geoingenjörskonst, med dess världsrisker och debattbehov, får en genomgång i miljöforskaren David Keats TED-talk ”A critical look at geoingineering against climate change” från 2007. I Svenska Dagbladets artikel ”Ingenjörerna som försöker rädda världen” från 2011 skriver Victor Galaz, statsvetare vid Stockholm Resilience Centre, om samtidens lösningar för och risker med att kontrollera klimatet. Även i Vetenskapsradion analyseras de samhällsvetenskapliga aspekterna av geoingenjörskonst i inslaget ”Geoingenjörskonst bromsar global uppvärmning” från 1 februari 2013. Två skilda typer av

metoder som nämns är SRM, Sunlight Reflection Methods, som reflekterar tillbaka solljuset och CDR, Carbon Dioxide Removal Methods, som tar bort koldioxid från luften.

Även journalisten Naomi Kleins tidigare nämnda klimatbok ”This changes everything” från 2014 handlar om planetingenjörerna och olika perspektiv att se på naturen och vår roll däri.

De cyklister som jag färdas, samlas och firar med den sista sträckan till Ushuaia är, förutom fransmännen Baptiste Poncet och Romain Héliard, Dorothee och Marcus Schröder, Dimitri Moucheroud, Laurie Edelberg, Julien Hocq, Fernando Osorio, Meredith Lewis, Ben och Jo Bowler, sen sist men inte minst Siska Kockelbergh som jag sällskapar med på min allra sista cykeldag till Amerikas ände.

Samma år som jag lämnar de amerikanska kontinenterna bildas Aliac, The Independent Association of Latin America and the Caribbean, som delar erfarenheter, intressen och visioner om klimatet, vilket de driver i de internationella förhandlingarna. Gruppen består av Chile, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Panama, Paraguay och Peru.

EFTERORD. ANTARKTIS
SMHI beskriver ”Plötsliga klimatförändringar” på sin hemsida där det står att Antarktis landis fortfarande är stabil men att det ännu är osäkert hur de stora isarna påverkas vid global uppvärmning. Om hela Antarktis tinades upp kan det innebära en havsnivåhöjning på nästan 60 meter.

Antarktisfördraget, The Antarctic Treaty, signerades 1959 för att bevara kontinenten och bara verka där i fredliga och forskarmässiga syften.

Jag gör en tillbakahint till Vancouver, staden där Greenpeace grundades. Miljörörelsen startade med båten som döptes till Green Peace, 1971. Grön fred. Med den gjordes en aktion mot kärnvapentester i Kanada. Det ledde till en sammansmältning av två rörelser, för miljön och för freden. Miljöorganisationens resa har dokumenterats i filmen ”How to change the world” av Jerry Rothwell 2015.

Jag slutar min resa i Antarktis, som fortsätter vara ett fredat område tack vare att de har arbetat för grön fred. 1991 har de exempelvis lobbat fram ett tillhörande miljöprotokoll för att kontinenten ska ha liknande skydd som ett naturreservat och att mineralbrytning är förbjuden Det står om Greenpeace historia och deras Antarktisbas på deras hemsida.

2016 har inte bara det Antarktiska fastlandet skydd utan även Rosshavet, som ska vara fredat från fiske 35 år framåt. Det beslutar medlemsländerna i Antarktiskommissionen, CCAMLR, The Commission for the Conservation of Antarctic Marine Living Resources. Vilket bland annat rapporteras i SVT Nyheter ”Världens största havsreservat har skapats i Antarktis” 28 oktober 2016.

På plats besöker jag bland annat den ukrainska forskarstationen The Vernadsky Research Base vid Marina Point där de mäter klimatförändringar i isen. Forskningsartikeln i april 2012, ”Significant reduction of cold temperature extremes at Faraday/Vernadsky station in the Antarctic Peninsula”, visar en temperaturhöjning på 0,6 grader celsius i deras mätningar från 1947-2011.

Upplevelserna på Antarktis gestaltas även i P3 Planet och radioinslaget ”Polarturism i Antarktis” som sänds 27 oktober 2012.