Tack

Alla därhemma som har välkomnat mig tillbaka. Mamma, Pappa, Niklas, Jenny, Josefin,  Anna S, Ferry, Hanna, Ida, Maria K, Maria A, Jessica, Kenny, Alex, Sofia, Melody, Lisa, Shoka, Lisbeth, Shima, Angelica, Torbjörn, Aurora, Sofie, Åsa, Camilla, Peter, Cissi, Oscar, Emma, Kim, Ylva, Johanna, Erik, Anna N, Anna T, Anna B, Marc, Daniel, Fredrik, Henrik, Carro, Stina, Eva, Marga,  Bosse och alla er andra som jag fortfarande längtar efter att få se igen. Ni är min bästa anledning att återvända, så tack för att ni finns kvar i mitt liv. Även tack till er andra som har tagit emot mig på mina cykelturer i Sverige under sommaren, till Oskar, Kalle, Tim, Ingrid och alla på Suderbyn, Elin, Gunilla och Jens på ekobyn vid sjön Skagern, Andreas i Grums samt Carina och Djamshid i Dals Långed.

Till min cykel Emma, för att du har burit mig hela vägen till Ushuaia, snart är det dags för mig att bära dig hem.

Stina och Carro, för att ni kom ner med all er fantastiska energi och entusiasm. Det har varit en ren fröjd att dela vägen i Patagonien med er. Ni imponerade på mig varje dag genom att vara positiva, starka, påhittiga, intressanta, uthålliga, roliga, förstående, coola, kunniga, flexibla och helt enkelt fullständigt superbra. Så ett gigantiskt tack till er för att ni har bytt dragkedja på mitt tält, fixat födelsedagsfondue på mitt stormkök, haft tålamod med mitt tedrickande, gett mig komplimanger, fixat med mina däck, gett mig en termos, lånat ut pengar, väntat på mig, skrattat åt mina skämt, tagit med Sverigepaket, hjälpt mig med radioinspelning, masserat min nacke, lyssnat på mina åsikter, lagat god mat, lärt mig massor av saker, sjungit i nedförsbackarna och varit himla goda vänner. Det här måste vi göra igen.

Kvinnan på den svenska Ambassaden i Buenos Aires, för att du fixade ett nytt pass till mig så snabbt och sa att jag var söt.

Marc, för att du övertalade mig att ta mig till Valparaiso där din kompis och gamla lya väntade. Även tack till er nya, fina svenskar som fanns där nu, Lisa, Anna, Sebastian och Johanna. Det var härligt att få prata hemspråk med intressanta svenskar och jag är glad att ni gillade min kladdkaka.

Pablo, för att du tog med dig däcken och det svenska godiset till Bolivia. Jag vet inte vad jag skulle göra utan, det enda trista var att du redan hade åkt hem för länge sedan när jag rullade in i La Paz. Tack också till de fina kusinerna Liber och Gabriella.

Britt-Marie på Utrikesdepartementet, för att du skyndade på passprocessen så att jag kan fortsätta detta fantastiska äventyr och styra mot nya delar av världen.

Linnéa, för ditt svenska super-sällskap med sushi-frossa under vår konstdag i Bogotá och den väldigt goda fortsättningen i Quito. Väntan i staden hade varit trist och trög utan dig, så tack för att jag fick bo hos dig, äta med dig och hänga med dig.

Mamma och pappa, för att jag alltid kan vända mig till er, min stadiga och ständiga hjälpcentral.

Åsa, för din fina vän i Nicaragua. Nästa gång får vi se till att det blir du och jag som ses.

Anna S, Maria, Ylva, Sofie, Bosse, Angelica, Torbjörn, Åsa, Alexandra, Anna N, Lars, Bosse, Marga, Aurora, Sofia, Johanna, Shima, Andreas, Emma, Oscar, Josefin, Anna-lill, Marc, Jessica, Arijeta, Malin, Kim, Peter, Lovisa, Emelie, Claudia, Elvy, Rune, Stina, Gais, Hans-Örjan, Katarina, Jenny, Niklas och föräldrar, för att ni har skrivit så fina ord i bloggen. Ni gör mig glädjerik och en gnutta gråtfärdig.

Mårten, för alla härliga dagar i Venice, alla trevliga restaurangkvällar och alla bekväma nätter på soffan. Du är så bra och förhoppningsvis dröjer det inte lika länge som sist tills vi ses igen.

Tomas, för stunderna i Stanford och att du delade med dig av studentlivet och det svenska godiset. All lycka med att hitta svaren om universum.

Lena, för att du hittade mig i lilla Orick och bjöd in mig i ditt hem. Min tid hos er har varit härlig, givande och rolig. Kommer sakna alla samtal över smulpaj och engelsk konfekt.

Oliver, för att jag fick dela din fina familj med dig.

Eva, för fina dagar i Portland med alla svenska samtal och amerikanska upptåg. Är otroligt glad att jag svängde in i staden och träffade dig igen.

Mamma och Pappa för allt. Från hemmasydda, vindtäta vantar till fastklistrade Sverigeflaggor på väskorna. Tack för en bas att bo i ibland och det stöd som alltid finns där.

Niklas, för att jag får ärva delar av din cykelutstyrsel samt inspirieras av den kraft som du har både på och vid sidan av cykelsadeln. Jenny, det samma gäller dig.

Vännerna från fredagens härliga samling som önskade lycka till och sade ta vara på dig. Tack för fina fyrklövern, jag känner mig beskyddad.

Kim, för denna hemsida som är gjord av din snällhet och begåvning.

Maria, för de fina och färgstarka fotografierna som får mig att se tuffare ut än vad jag är.

Söta Shima och din orientaliska techno som kommer muntra upp och snabba på min cykeltur.

Erik, för att du är en god granne och för alla GPS-försök.

Stina, för att du alltid är motiverande och entusiastisk i våra samtal om äventyr.

Jon, för all oumbärlig kunskap som förhoppningsvis innebär att cykeln kommer vara hel och ren samtidigt som jag får mer skit under naglarna.

Agnes, för att jag får låna din bror i San Fransisco.

Margareta, Eva, Bosse, Anne och Rutt för att ni tänkte på mig och ringde idag innan avfärd.

Elvy och Rune, för cykeln och därmed möjligheten.

Alla andra som har funnits där i min svenska vardag och lyssnat till mitt cykelsnack, trampat med mig på mina cykelutflykter eller bara varit så där bra och berikande som ni är.