Klicka här för att läsa äldre inlägg

Eldslandet är min sista etapp. En provins i Argentina med öppna slätter där vindarna och tankarna får fritt spelrum. Reflektionerna flyger bakåt med motvinden. Jag minns den dagen jag började, full av både förväntan och farhågor. Jag oroade mig över min säkerhet, jag tvivlade på min förmåga och ifrågasatte min destination. Staden Ushuaia var en vag mållinje i fjärran som kändes onåbar, men jag styrde ändå dit. Det har varit utmanande och utmattande, men oftast underbart. Det har aldrig funnits tankar på att avsluta resan utan jag har hela tiden velat röra mig i sydlig riktning. Förväntningarna har fortsatt flyga framåt med medvinden, ända hit till denna plats.

Här i Eldslandet möter jag många andra långfärdscyklister som har samma mål som jag. Det känns fint att förenas här på den sista sträckan av land. Vi bär alla på olika känslor över att snart nå vår destination. Jag bär på dem alla. Glädje över allt jag har upplevt, vemod för allt jag har lämnat, stolthet över allt jag har presterat, tacksamhet för alla jag har träffat, ledsamhet över att allt snart är över och iver inför att återse alla därhemma. Jag bär med mig denna känslosamling till änden på Amerika och änden på allt.

Eldslandets slätter smalnar av mellan Stilla Havet och Atlanten. Jag cyklar mellan de två oceanerna och över det sista bergspasset. Snart syns Usahuaias byggnader som sprider ut sig vid kontinentens sydspets. Jag visste inte att jag kunde nå så här långt. Nu vill jag bara lite längre. En grusväg ersätter de asfalterade gatorna vid stadens södra utkant och jag fortsätter trampa vidare på den genom en nationalpark. De sista kilometrarna genom skogen känns som ren energi. När landmassan tar slut svänger jag instinktivt upp på en gångbrygga ut mot havet och följer den tills det inte går att cykla mer. Sen stannar jag. Vägen är slut och jag är lycklig över att jag valde den.

Peace

/Hanna

Kommentarer

  1. Angelica & Torbjörn onsdag 7 mars 2012, kl. 16:55

    Du är en sann cooling! Bra jobbat! Och välkommen hem, vi har saknat dig!

  2. Hanna onsdag 7 mars 2012, kl. 17:28

    Tack kära ni, planerar en liten Sverigetur till cykel snart och hoppas svänga förbi Eksjö och hälsa på.

  3. Shima onsdag 7 mars 2012, kl. 18:06

    Bra jobbat kära systerlänning. Var riktigt stolt över din prestation. <3

  4. Hanna onsdag 7 mars 2012, kl. 19:39

    Tack fina systerlänning, dina ord värmer som alltid och känns sköna här nere i kylan.

  5. Ylva torsdag 8 mars 2012, kl. 03:45

    GRATTIS!!

  6. Stina torsdag 8 mars 2012, kl. 06:30

    Åh, jag får tårar i ögonen nu. Vilket äventyr. Grattis till dig.

  7. Bosse torsdag 8 mars 2012, kl. 06:59

    Bra jobbat Hanna.Du är fantatisk som gjort denna resa.
    Välkommen hem.Alla på Farmen.

  8. Hanna torsdag 8 mars 2012, kl. 09:06

    Tack fina Ylva att du har hängt med här på bloggen och tack fina Stina för att du hängde med här på marken. Glad kvinnodag på er.

    Även tack till er på Farmen Bosse, ser fram emot att cykla till ön och er nu i vår.

  9. Anna s.w torsdag 8 mars 2012, kl. 15:54

    Wow! Grattis! Jag ryser och ögonen tåras! Så imponerande gjort av dig! Vilken häftig/stark känsla det måste ha varit där på bryggan! Ser så fram emot att ses snart! Kram

  10. Hanna torsdag 8 mars 2012, kl. 16:34

    Tack Anna, jo det var verkligen lycka att vara där, hela resan känns som en stor lycka. Det är också en lycka att få komma hem. Vi ses då.

  11. Ylva fredag 9 mars 2012, kl. 05:55

    Glad kvinnodag till dig också, i efterskott! Vilken kvinna o människa du är!

  12. hanna fredag 9 mars 2012, kl. 11:10

  13. Åsa M fredag 9 mars 2012, kl. 12:03

    Hej Hanna!
    Jag har läst nästan allt du har skrivit från din resa och det har varit behållning varje gång! Otroligt spännande, intressanta och genomtänkta betraktelser. Hoppas nu att allt går väl hela vägen till Sverige och att du har bra och roliga saker för dig på denna sidan resan också, och slipper den omvända kulturchocken av att komma hem igen efter lång tid.
    Allt gott!
    kram Åsa

  14. Hanna fredag 9 mars 2012, kl. 12:49

    Vad glad jag blir av att läsa dina ord Åsa.

    Jag tror att tillvaron fortsätter att vara berikande och bedårande även i Sverige, men kulturchocken kommer nog smälla till. Cykellivet har på många sätt varit så enkelt, med en ständig framåtrörelse, tydlig riktning och hägrande mål, vilket vardagslivet sällan har. Men jag längtar ändå hem och hoppas att vi ses där någonstans.

  15. Katarina tisdag 13 mars 2012, kl. 05:39

    Jag minns när det här var Drömmen. När du var i valet och kvalet med praktiken i Stockholm som du ville ha men som också innebar uppskjutande av cyklandet. Och nu har du trampat dig så långt söderut du kan. Häftig resa att följa här på bloggen, tack för den! Kan du inte skaffa en trampbåt och ta dig hem på den så det blir lite mer att läsa : )Fast jag är säker på att det kommer nya Drömmar när du har landat i detta och i Sverige.

  16. hanna tisdag 20 mars 2012, kl. 11:33

    Jag minns också dilemmat där över köksbordet Katarina och är otroligt glad över att jag slutligen tog tag i min dröm. Tack för att du följde med på färden här på hemsidan.

  17. Aurora onsdag 21 mars 2012, kl. 17:56

    Hurra, hurra, hurra!

  18. Hanna torsdag 22 mars 2012, kl. 00:51

    Tack, tack, tack Aurora. Hoppas vi ses snart, jag funderar på att cykla till Småland och vill se dig där.

  19. Emma måndag 28 januari 2013, kl. 13:39

    Men fina söta Hanna! Vilken fantastiskt person du ÄR! Jag har nu lyssnat på ditt sista klipp på P3 planet och ska nu spola tillbaka till ditt första och väntar med spänning på de resterande. Jag har ju tusen saker jag vill prata med dig om. Jag har också en dröm om att cykla från Nordamerika till syd… och åka med isbrytarfartyget Oden till Antarktis… Vi bokar fika när jag kommer hem om. Ögonen tårades när jag lyssnade på reportaget. Ett stort grattis till din prestation! Jag är mäkta imponerad! Ta nu hand om dig hemma i kylan! Kram

  20. hanna tisdag 5 februari 2013, kl. 12:05

    Nämen Emma vad fint du skriver. Vi måste definitivt boka fika när du är tillbaka, flera gånger, vi får mötas på cykel. Du kommer säkert nå alla världens kontinenter och jag önskar dig fortsatt lycka i Afrika. Ha det bästa äventyret i världen så får vi cykelskvallra när du är tillbaka. Jag följer dig på bloggen tills dess.

    Kramar

    Hanna

  21. Gun Wallier söndag 24 februari 2019, kl. 03:55

    Hej Hanna Mi!

    Jag har nyligen köpt din bok Ekomerika och läser den tunga “tegelstenen”.
    Du är fantastisk! Imponerande!
    Intressant att följa dig på resan. Spännande och skrämmande på samma gång.
    Så modig du är!

    Hoppas du har en fin tid där i Vamlingbo med lille Ingemar!
    Vi kanske kommer cyklande förbi någon gång …

    Kram på dig ifrån mig
    Gun

  22. hanna fredag 16 augusti 2019, kl. 13:41

    Hej Gun och tack för dina fina ord. Vi har det fint här i Vamlingbo och du är så välkommen om du har vägarna förbi. Vi bor ju längs Gotlandsleden. Kram.

Kommentera