Vattnets Patagonien
På den chilenska sidan av Patagonien handlar allt om vatten. Den lilla grusvägen som bär namnet Carretera Austral snitslar sig mellan sjöar, floder, vattenfall och fjordar. Det är fullt av vatten och naturen är ren. Jag fyller ständigt på mina flaskor med dricksvatten från vattendragen och det smakar underbart. Här finns varken förstörelse av naturen eller föroreningar av miljön. Det passerar minimalt med trafik och de flesta som reser här gör det antingen trampandes som mig, eller till fots eller med tummen. Det finns bara en grusväg som länkas samman med båtar där sjöarna tar vid. På en sträcka blir grusvägen en stig och jag får själv bära cykeln över bäckar och floder. Ibland faller vattnet ner på mig från himlen och regnmolnen skymmer stundtals sikten för detta natursköna landskap.
När regnet slutar och himlen klarnar ser jag all snö uppe på bergen och de glänsande glaciärer som rinner ner i forsande floder. Allt detta vatten planeras att användas till renare energi för landet, men det riskerar att smutsa ner regionen. Eftersom vattenkraft är förnyelsebart är det även användbart för att minska klimatförändringarna, men kommer förändra och troligen förstöra landskapet här. Motståndet mot dammbygget är synbart i byarna och markeras med klistermärken på bilarna, banderoller i fönstren, graffitti på fasaderna och skyltar längs vägarna. Patagonia Sin Represas, Patagonien utan dammar, är slagordet som syns överallt. När jag pratar med en av miljöaktivisterna säger han att de är oroliga för att både naturen och kulturen kommer att skadas. Energin och elen ska dessutom ledas till huvudstaden och användas långt bort från dem som kan få sin skog och mark översvämmade. Men även i Santiago, vid den andra änden av de tilltänkta elledningarna, har rösterna höjts under flera demonstrationer mot dammarna.
Här i detta kraftfulla vattenlandskap finns en konflikt mellan det globala klimatet och den lokala miljön. Det är olyckligt att de ska ställas emot varandra. När jag ser enorma glaciärer bitvis rasa ner i Patagoniens sjöar påminns jag om att glaciärerna här smälter i en skrämmande fart, samtidigt är det obehagligt att föreställa mig att dessa sjöar kan fördammas och förstöras. Jag hoppas att det går att hitta andra helt miljövänliga vägar, där vi inte behöver offra naturen för klimatets skull.
Peace
Älskade Hanna!
Det är viktiga frågeställningar som du tar upp och en svår balansgång. Dock verkar du klara din balans på stocken bra. Imponerande! Vi följer dig på färden.
Kramar JIM
Tack älskade ni, nu är det bara en bit kvar på färden och förhoppningsvis så kommer cykeln bära mig resten av vägen.
Du e fantastisk…;))
Gulliga du, Maria.
Grattis på namnsdagen.Lycka till med fortsatt resa. Vi på farmen.
Tack till er på farmen, har bara tio mil kvar nu.