Styrka och systerskap i Patagonien
När jag cyklar som ensam kvinna är jag ständigt ifrågasatt. Det är ofta underförstått och ofta uttalat att jag inte borde cykla ensam. Att jag är för utsatt. Jag känner mig utsatt genom att jag blir ifrågasatt. Visst är det välmenande varningar som värnar om mitt välbefinnande, men sammantaget kan det bli väldigt begränsande. Om jag vill cykla mellan landsgränser måste jag även ta mig över genusgränser. Intala mig själv och andra att jag har rätt till samma rörelsefrihet som manliga cyklister. Lyckligtvis finns det även många som stöttar och peppar mig. Två av dem kommer hemifrån och har kommit ner för att cykla med mig. De har uppmuntrat min resa redan från början och fortsätter nu att sprida entusiasm och energi när jag närmar mig slutet.
Vi reser genom argentinska och chilenska delar av Patagonien tillsammans. Jag är inte lika ifrågasatt nu när jag cyklar med två andra kvinnor men ändå får vi frågan om vi är ensamma, trots att vi är tre. Som att sällskapet inte riktigt räknas om det inte utgörs av män, även om mina vänner bredvid är de mest tåliga och handlingskraftiga personer som jag har cyklat med. Det finns dock många exempel på att kvinnor både räknas och representeras här i Argentina och Chile, som bägge är länder som har eller har haft kvinnliga presidenter. Fast många fördomar och förväntningar om vad som är manligt och kvinnligt består. En cyklande kvinna förväntas inte kunna laga någon punktering och en cyklande man förväntas inte kunna laga någon middag.
Vi möter flera andra kvinnliga långdistanscyklister, men inga andra som reser utan män. Jag känner mig stark i mitt cykelsällskap och njuter av samhörighet och systerskap. Vi har en underbar tid tillsammans på vägarna genom Patagonien. Naturen är otroligt vacker med bergslandskap, sjöregioner och regnskog. Den slingriga Carretera Austral har kallats den vackraste vägen i världen. Den blir ännu vackrare när jag ser mina fina vänner cykla här i gruset, småpratandes, sjungandes och skrattandes. Tillsammans med dem är det lätt att ta för sig av hela härligheten. Det känns självklart att vi ska cykla här. Och när de slutligen lämnar mig för att återvända till Sverige, så lämnar de kvar massor av styrka och självförtroende för att jag ska fortsätta cykla vidare själv.
Peace
Hej Hanna!
Det låter som ni tre 79:or har haft det superbra! Har flera gånger skrytit om dina bragder och att min syster hakade på dej en bit av resan. Du har en fantastiskt fin blogg med vackra bilder. Riktigt inspirerande!! Hoppas vi ses, igen! Vi sågs ju på Vildmarksmässan och du berättade om ditt äventyr. Jag var nog lite nervös för det jag och Maija skulle prata om att jag inte helt fattade hur långt och länge du skulle vara på cyklande fot. men helt klart imponerande resa du gör!! You go girl!!
Kör på sista biten och njut!
Kram Johanna (Carros syster)
Hej kära du,
tack för alla fina ord du skrivit om oss och den otroligt fina tid vi hade tillsammans. Det var en stor förmån och lyx att få hänga med dig på en liten liten bit av ditt långa cykeläventyr …och farligt inspirerande för en massa nya galna äventyrsidéer.
En av många saker som jag tar med mig hem och som jag hoppas kommer sitta kvar länge är den fantastiska positiva anda och glädje som du hade förmåga att dela med dig av varje dag …oavsett om man vaknade vid en klarblå sjö när de första solstrålarna letade sig över de snöklädda bergstopparna eller om någon av oss fick ett cykelhaveri mitt i hällregnet, tår o fötter började domna bort och du tog tag i problemet med en entusiasm som smittade av sig så att problemet plötsligt omvandlades till ett litet äventyr mitt i äventyret och rolig utmaning att ta sig an – imponerande egenskap!
Stor kram till dig Hanna och vi hejar på även sista biten av den långa vägen
Från Carro som skrivit detta men som också vet att Stina gärna kramar, hejar och låter sig smittas av din glädje och entusiasm
Hej systrarna Davidsson,
Jag var väldigt imponerad av dig Carro, som alltid cyklade snabbare och starkare än jag och med ett ännu större leende. Det var lätt att vara positiv i ditt och Stinas sällskap. Jag var väldigt imponerad av din kajakresa Johanna också och har hört att du har fler äventyrsplaner på gång. Om du är lika tuff och energisk som din syster så kommer det säkert gå galant.
Tack för att ni kom ner och tack för att ni tittade in. Vi ses i Sverige nästa gång.
Ååh du är så grym Hanna! Kämpa-trampa-skratta på och njut av sista biten nu innan du kommer hemåt. Puss och kram i drivor!
Systerlänningar är bra, de bästa t.o.m
Tack systerlänningarna Emma och Shima, ni är definitivt några av de bästa.
Tusen kramar till er.
Vilken fantastiskt resa och urfina bilder. Väldigt inspirerande!
Lycka till på sista delen!
Varma hälsningar,
Sara (kompis med Caroline)
Tack Sara, nu är det bara runt hundra mil kvar. Varma hälsningar tillbaka till dig och Caroline.