Rörelser i Chile
Jag har rört mig nedför den chilenska kusten de senaste två månaderna och undertiden har en helt annan rörelse pågått som startade här i landet långt innan mig. Det har varit mest synligt i städerna. Från Antofagasta i norr till Valparaiso i mitten har jag sett tecken på studenternas revolt. I Antofagasta hänger stolar demonstrativt på skolgårdsstaketen i stället för att stå utplacerade i klassrummen. I Valparaiso skriver studenterna slagord på skolbyggnaden i stället för att skriva ner studieanteckningar i sina block. Emellan städerna cyklar jag delvis genom öknen och i en utmanande och utmattande backe mitt ute i ingenstans ser jag en skylt med uppmaningen ”Gratis utbildning nu”. Jag påminns om att det inte bara är jag som kämpar i uppförsbacke.
Den chilenska regeringen har gett garantier och lovat förbättringar i skolsytemet, men det krav som studentrörelsen har på fri utbildning har inte gått igenom. Studenterna har gått samman för att minska skillnaderna mellan dem som kan och dem som inte kan betala för sin lektionstid och framtid. Det våldsamma motstånd de möter tycks vara nedärvt från landets tidigare militärdiktaturer. I Valparaiso träffar jag en svensk dokumentärfilmare som nyligen var med när en gymnasieskola stormades av polismakten. Han beskriver övergreppen som tortyrliknande.
I samma stad bor jag hos en matematiklärare från ett av universiteten. Han säger att han stödjer studenterna, även om det har inneburit att han inte har kunnat lönearbeta sedan maj. Samtidigt som jag rör mig bort från staden kan han dock röra sig tillbaka till föreläsningssalarna, efter en omröstning där studenterna på hans universitet har valt att återuppta studierna. De avslutar strejken för att de vill ha kunskap, andra fortsätter strejken av samma anledning. Så vissa studenter fortsätter protestera, ockupera och argumentera i hopp om ett fritt utbildningssystem som är till för alla Chiles unga.
Efter två månader på havsnivå är min bergsacklimatisering försvagad, men jag rör mig ändå österut för att korsa Anderna. Studentrörelsen är också försvagad, men fortsätter att kämpa även om deras berg tycks vara högre än tidigare.
Peace
Hej Hanna!
Nu är Oskar och jag i Burgsvik och blir väl omhändertagna hos Bosse, Margareta och Eva. Det ska bli himla roligt att komma ned till dig!
Kram
Stina
Åh, vad mysigt Stina. Hoppas ni hade en fin cykeltur dit och att du är sugen på ännu mer trampande här nere.
Massor av kramar till alla er på Gotland
Vilka trevliga “ungdomar” Stina och Oskar var!!!!!!!!!!!!!
Eller hur och tack för att ni välkomnade dem till farmen. Jag tror att man numera defineras som “ung vuxen” när man är i trettioårsåldern, men “ungdom” är väl rätt gulligt.
Du har säkert rätt, men i min ålder är “ung vuxen” fortfarande en “ungdom”.
Vi har just lyssnat på ditt senaste Planet-inslag och är oerhört imponerade, du är en jätteduktig korre. Du har en mycket tydlig “radio-röst”. Men vi blir också rörda när vi lyssnar på dig, vår släkting. Var rädd om dig!!!
Hej Hanna,
Jag är lyssnare till P3 Planet och har följt dina inslag från din cykeltur, hittade därigenom till din fina hemsida. Vilken härlig resa på cykel, vad kul att du vågar göra den helt på egen hand! Jag har själv bott i Ecuador och vill minnas att mina ecuadorianska vänner inte skulle ha låtit mig trampa iväg ensam på cykel i någon riktning! Tackar för dina fina skildringar i din blogg och grymt vackra fotografier! Jag är nyfiken på hur du sköter alla dina uppdateringar under resans gång, är det genom internetcafé eller med egen laptop och satellitmodem? Jag undrar också om du har planer på att hålla föredrag om dina äventyr i Sverige? Ser fram emot att se mera av dina bilder och lyssna på fler upplevelser.
Med vänlig hälsning,
Ulrika Ridbäck
Hej Hanna!
Det ät din gamla fröken som skickar en hälsning till dig.Visste väl att du skulle bege dig ut i världen.Lycka till Hanna!
Tusen kramar Ingela
Ulrika, vad roligt att du både lyssnar och läser. Jag uppdaterar med en liten lap-top när jag hittar trådlöst internet längs vägen. Ibland på internetcafeer, på hostel eller hemma hos folk. Här i södra Sydamerika är det väldigt tillgängligt och man kan även koppla upp sig på platser som bibliotek och bensinstationer. Jag har ännu inga planer på föredrag när jag kommer hem, men hoppas att du fortsätter att lyssna och läsa de cykelmånader som jag har kvar här nere på kontinenten. Tack för alla snälla ord.
Fröken Ingela, vad roligt att höra från dig och jag minns dig med glädje. Tusen kramar tillbaka.