Farlig cykling i Bolivia
Jag är på världens farligaste väg. Min trogna cykel står parkerad i en lägenhet i staden La Paz och jag sitter på en mountainbike med dubbla stötdämpare och hydraulbromsar uppe på ett bergspass. Under mig ligger dödens väg, som har rankats högst på världslistan över dödsolyckor. Det är rätt makabert att en sådan trafikstatistik lockar utlänningar att ge sig ut på vägen som går under namnet Death Road. Själv står jag där iklädd knäskydd, oöm overall samt motorcrosshjälm och undrar vad jag gör där.
Sen går det fort. Väldigt fort. För fort. Jag susar nedför tillsammans med fem andra utlänningar och en Bolivian i täten. Det är farten som gör det farligt. Det är fullt med löst, slirigt grus på vägen och vissa partier är smala med blinda kurvor. På min högra sida finns klippväggen, på min vänstra sida finns bara stup. Jag saktar snart in och cyklar i lugnt tempo hela vägen ner. Världens farligaste väg kan i stället vara världens roligaste väg eller världens vackraste väg om jag cyklar säkert.
För jag är inte på den här vägen för att det är farligt. Jag cyklar inte för att möta fara. Jag cyklar för att möta frihet. Det finns en befrielse i att ifrågasätta det som anses farligt. Om jag granskar statistiken står det klart att dödssiffrorna för vägen har sjunkit avsevärt sedan ett nytt vägbygge dirigerade bort all trafik. Faran kan ofta vara inbillad eller överdriven. Det gäller på den här vägen och det gäller på vägen ända från Vancouver. Ibland behöver jag bara vara försiktig eller iklä mig olika former av skyddsutrustning, men jag fortsätter att njuta av den väg jag har valt genom Amerika. På världens roligaste och världens vackraste vägar.
La Paz
Det har ar sa du! Djarv och klok! Ma frihetsvindarna fortsatta bara dig du fina! Kram och puss
Fina ord av dig Anna, som vanligt. Frihetsvindarna bär mig så varligt och vackert.
Kramar och pussar tillbaka till dig ute på dina familjeäventyr.
Naturligtvis förstår jag dig i din beskrivning av frihetskänslan, MEN för mig framstår farorna mest!! “Huvva, huvva” som vi säger i Norrbotten, det här handlar om en lek med döden. Det känns ändå bra att läsa att du är försiktig. Sänder många kramar på din fortsatta färd.
Visst Bosse, det kan vara en lek med döden och det är den risken som gör den här vägen till en adrenalin-attraktion. Det var många andra som for förbi i hög hastighet och jag tänkte också “Huvva, huvva” och fortsatte sakta nedför likt en söndagscyklare snarare än en mountainbikare.
Jag lovar att jag är försiktig.
Jag föredrar söndagscyklister framför mountainbikare.
Då är jag din typ av cyklist.
På min mammas begäran så kommer här lite siffror:
Världens farligaste väg börjar på 4700 höjdmeter i de kalla bergen och störtar nedåt i ungefär 6 mil till 1200 höjdmeter i den heta djungeln. En vild dagstur genom olika klimatzoner och ett skiftande landskap.