Nystart i Peru

Det är lite ovant och ostadigt till en början.  Jag har inte cyklat på över två månader och jag känner mig som en nybörjare. Kroppen värker av allt trampande, av allt sittande och av all ansträngning, fast allting känns ändå rätt. För det är något speciellt med att färdas på cykel och att ta sig fram av egen kraft. Även om det ibland inte känns som att jag har den kraften, så finns den där när jag behöver den. Hög höjd kan verkligen göra en kraftlös. När en brant bergsbacke bara fortsätter att slingra sig uppför och när mitt bakdäck bara fortsätter att slira runt i gruset, så är det lätt att glömma att jag faktiskt rör mig framåt. Även om min kropp kan kännas så otroligt svag att den inte förmår mer, så finns det oftast reservkrafter som gör att jag kan fortsätta.

Och när jag fortsätter så når jag slutligen de där bergspassen där jag beundrar utsikten samtidigt som min andhämtning lugnar ner sig i den tunna luften. Därefter kan jag susa nerför backen med en känsla av framgång och framåtrörelse. Där längre fram finns också många anledningar att bromsa in. Jag campar i den vackra nationalparken Huascaran, dansar på de glada festivalgatorna i byn Huariarca och vilar upp mig i de härligt varma källorna vid Huayllay.

De flesta platser jag passerar här verkar heta någonting som börjar på Hua. Nu är jag i staden Huancayo och framför mig väntar en sträcka med ännu fler och ännu högre bergspass, vilket förmodligen kommer vara den tuffaste under hela resan. Tanken på att korsa Anderna är både överväldigande och nedslående, men jag tror att jag har, och att vi alla har, all den kraft vi behöver.

Peace

Kommentarer

1. Anna S. W. måndag 30 maj 2011, kl. 14:08

   det låter så härligt, jobbigt,slitsamt, fantastiskt och HÖGT! =) KRAMAR i massor!
2. hanna tisdag 7 juni 2011, kl. 11:55

   Visst, det är alla dessa ord och häromdagen var det mitt högsta då jag cyklade över ett bergspass på 5 000 höjdmeter. Härligt, jobbigt, slitsamt och alldeles fantastiskt.
3. Bosse torsdag 9 juni 2011, kl. 07:57

   Du är en fantastisk kämpe!!!!!!!! Jag saknar ord när jag skall beskriva dina bilder, otroligt vackra!!! Vi ser fram emot den dag när vi får träffa dig “live”. Kramar från oss alla på farmen.
4. Hanna torsdag 9 juni 2011, kl. 21:53

   Tack Bosse. Jag ser fram emot den dagen då jag får träffa er igen och vara på ön igen.

   Tusen kramar tillbaka