Klicka här för att läsa äldre inlägg

Jag är äntligen ute på vägarna igen. Storstaden är bakom mig och framför mig ligger storslagen natur. Jag styr mot regnskogen i östra delen av landet, där alla ljud från djurlivet är konstant och allt oväsen från trafiken är sporadiskt. Det är en lugn väg som klyver en grönskande och levande djungel. En fjäril slår sig till ro på min hjälm innan en dagsetapp och en gräshoppa klamrar sig fast på mitt lår undertiden som jag trampar. Det är en cykeltur genom ett landskap med klara vattenfall, frisk luft och ren regnskog.

Mitt genom allt det vackra går en rostig oljeledning. Den följer vägen och mig under en dag tills jag vrider mitt styre söderut. Ledningen fortsätter bort i nordostlig riktning till en region som länge har exploaterats av stora oljebolag. De har dumpat enorma mängder av oljeavfall runt sjön Agria och befolkningen lider idag av svåra sjukdomar i ett förorenat hem. Deras del av regnskogen är inte längre en källa till liv, dricksvattnet är regnbågsfärgat och odlingsjorden glänsande svart. För lokalinvånarna är vatten den viktigaste naturresursen, men för världsmarknaden verkar olja vara viktigare.

Flera mil söderut följer jag floden Napo längre in i djungeln, där träffar jag en man som är bekymrad över oljeutvinningen. Han visar mig landområden som är inhägnade och rensade från träd. Därifrån hörs mekaniska ljud som överröstar naturens ljud. Det är regnskogens nya läten och för min följeslagare är oväsendet en varnande röst om att även hans hem håller på att förorenas. Han har sett förödelsen längre norrut och är en av dem som kämpar mot den ökande oljeutvinningen, han säger att de inte har något annat val om de ska kunna fortsätta leva här.

Längre bort tältar jag vid ett skyddat regnskogsreservat. Där klättrar jag upp i ett smalt torn som sträcker sig ovanför trädtopparna och ser ut över en djungel som tycks orörd och oändlig. Det känns bra att ha en enorm och energigivande landmassa under mig. Några dagar senare har det hunnit bli julafton i bergssamhället Baños där jag badar i välgörande varma källor. Jag fortsätter därefter att cykla mot byn Vilcabamba, till en dal där befolkningen sägs ha den längsta levnadslängden i världen. Det är här bland de grönskande kullarna som jag firar nyår. Och jag fortsätter att njuta av alla de naturresurser som fortfarande finns bevarade de första dagarna 2011.

Peace

/Hanna

Kommentarer

  1. Bosse måndag 10 januari 2011, kl. 06:42

    God fortsättning på år 2011 på din cykelfärd genom Sydamerika.
    Hälsningar från den “insnöade” farmen.

  2. hanna tisdag 11 januari 2011, kl. 12:39

    God fortsättning till er insnöade också. Jag har precis nått Peru där jag tältar på stranden och sänder massor av värme till er.

Kommentera