Säkerhet i Colombia
Colombia förknippas ofta med konflikt, kokain och kidnappning. Det är ett land där knarkkungar kan få en plats i kongressen och där turister kan sättas som gisslan i djungeln. För några år sedan hade det mest varit skrämmande att cykla här, men säkerhetssituationen är idag helt annorlunda. Jag möter inget våld, bara vänlighet.
Gerillasoldater, paramilitärer och regeringsarméer för fortfarande en kamp mot varandra, en kamp som föddes ur stora sociala skillnader i landet. Gerillagrupperingar formades för att strida för rättigheter för hela befolkningen men i striderna är det just rättigheterna och befolkningen som har drabbats. De senaste åren har gerillan försvagats och förpassats till områden som jag och cykeln inte passerar. På huvudvägarna där jag färdas syns trafikpolisen ofta till och militärposteringarna är utplacerade med några mils mellanrum. Det är just den militära styrkan och polisiära insatserna som har ökat säkerheten i landet. Och jag känner mig trygg när jag passerar patrullerande poliser, när jag tältar i ett militärläger vid ett bergspass eller får skydd från regnet under en natt på en brandstation.
Konflikten i Colombia hade inte varit synbar för mig om den inte hade klätt sig i uniform längs vägarna. De platser jag besöker har en mer vardaglig stil. I den koloniala kuststaden Cartagena bär vissa dansdräkter på torget, vid de karibiska stränderna finns bara badshorts och bikinis, i bergsorten Manizales är cykelspandex populärt, i stadsmetropolen Medellin är slipsar och silicon vanliga assesoarer och i huvudstaden Bogotá vandrar hipsters runt i trendiga snedluggar. Grunden till konflikten är dock fortfarande märkbar hos dem som går i slitna kläder i städernas favelor eller står med blöta kläder i sina översvämmade hus på landsbygden. Sedan konfliktens början har de sociala skillnaderna ökat i takt med fokuseringen på militära insatser. Det är definitivt säkrare för mig att cykla här, men kanske inte så mycket tryggare för alla som bor här.
Peace
Tjoho! Det är filmklubben här. Alla har det bra och vi har just sett en ganska deppig film – Sebbe – som fick 4, 4, 4 och 3. Kim tyckte att det behövdes lite deppigt nu. Vi saknar dig och tycker att du ska komma hem för bövelen! Eller så kommer vi till till dig i spandex, silicon och hipsterslugg. Emma och Kim har fått en helt hysteriskt stor bokpåse från bokmässan som vi kollar igenom nu. Keep on biking! Puss och kram från alla! Vid pennan: Ylva Söderberg (de tvingade mig att skriva så :) )
Hej Ylva och filmklubben. Fint att höra att ni har det bra trots film-depperier. Tycker verkligen att ni ska piffa till er med lite spandex och hipsterlugg, ta med några böcker från påsen och komma hit. Jag skulle bli super glad. Vi säger så. Puss och kram till er alla.
Hej! Jag är tjatig men jag skriver det igen-så otroligt fina bilder och kompositioner! Och intressant rapport från Colombia! KRAM
Har just lyssnat på Planet där ditt inslag handlade om eko-turism. Vi är många som har mycket att lära av dig och andra lika-tänkande.
Kramar från farmengänget.
Jag har mycket att lära mig av er på farmen Bosse, vilket jag ser fram emot när jag kommer hem.
Anna, du är aldrig tjatig, bara uppmuntrande och underbar.