Ettårsjubileum i Panama

Jag och cykeln har varit tillsammans i ett år. Vid starten i Nordamerika var vår relation något trevande och vi rörde oss på ny mark. Genom Centralamerikas alla vägval har förhållandet emellan oss stärkts till ett liv i symbios. Det har blivit en självklarhet att vi ska fortsätta att färdas tillsammans som en duo av kött och blod, metall och gummi. Efter att jag nästan förlorade cykeln, när jag blev överfallen, har jag funderat på hur tillvaron skulle vara utan. Just nu är det den som bär mig framåt och som ger mig styrkan att sträva längre än jag kan nå på egen hand.

Visst har jag varit en krävande partner när vi har zick-zackat oss genom Panama. Jag har styrt cykeln med ett rostigt styre över bergen, rullat ner mot havsnivå på däck som döljer lappade slangar och saktat ner med nötta bromskablar i Panamá Citys stadstrafik. Men cykeln håller och förhållandet håller. Vårat ettårsjubileum firades med en semester på en segelbåt mellan Centralamerika och Sydamerika. Cykeln surrades förvisso fast och täcktes med plast under segelturen samtidigt som jag släpptes lös på söta små öar och i det stora blå. Det tog fyra fina dagar att nå Colombia och väl iland ser jag fram emot att fortsätta det lyckliga livet med cykeln genom Sydamerika.

Detta är en slags kärleksförklaring till min cykel. Jag vet att det bara är en cykel, men den är även ett medel för att styra mot mina drömmar, bromsa in vid nya insikter och känna friheten blåsa i håret. Cykeln är också den följeslagare som har funnits kvar under ett år. Det har funnits många fantastiska människor längs vägen, men den tiden vi får tillsammans tar alltid slut. Och den tiden som passerar utan dem som jag saknar är alltid för lång. Så detta är även en slags kärleksförklaring till alla dem jag har mött och alla dem jag lämnat bakom mig, under ett år på min cykel från Kanada till Panama.

Peace

Kommentarer

1. Bosse fredag 24 september 2010, kl. 10:46

   Oh my God, vilken fin beskrivning av ert “förhållande”!!!!!
2. JIM fredag 24 september 2010, kl. 12:37

   Hej Hanna! Vilken lovsång till din Cresent! Hoppas att ni får många härliga turer tillsammans framöver, även om det finns en del skavanker. Vi följer dig gärna på färden.
3. Maria k fredag 24 september 2010, kl. 18:31

   Hej lilla pärlan..

   Vill bara säga att jag e sååå stolt över att få vara din vän och att du vill dela denna underbara resa med mig/oss..

   Saknar dig massor..

   Kram Kjellbergskan..
4. Anna S söndag 26 september 2010, kl. 15:10

   STORT GRATTIS på ettårsdagen!
   Vilka underbara kort igen!
   (Du cykeln kanske tyckte det var urskönt att få gömma sig under en presenning på båten och smälta alla intryck.)

   Ta hand om dig och cykeln! Bamsekramar från mig och familjen
5. hanna måndag 27 september 2010, kl. 22:06

   Tackar, tackar vad snällt ni skriver. Jag och cykeln fortsätter att njuta av färden på vårat andra år tillsammans.
6. Betski! lördag 2 oktober 2010, kl. 14:16

   Fantastiska bilder! otrolig resa! =Avis! va rädd om dej!kramaste
7. hanna onsdag 6 oktober 2010, kl. 10:36

   Tusen tack Betski, räknar med att du fotograferar fantastiskt i Sverige och bevarar alla härliga hemmaupplevelser med vännerna som jag missar. Ta hand om varandra.
8. Annalill måndag 18 oktober 2010, kl. 02:12

   Grattis till ett avklarat och fantastiskt år!
   Hoppas på ett lika givande nästa, men utan sjukdomar och elaka människor…
   Ta hand om dig och herr cykel! När du kommer hem ska jag klippa till dig och baka kladdkaka till dig ;-)
   Kramar
9. hanna tisdag 19 oktober 2010, kl. 10:10

   Tack Anna-lill,

   Håret är ovårdat och oklippt sedan jag började cykla så jag kommer verkligen behöva dig när jag kommer hem. Kladdkaka behövs alltid.