Nicaragua, i verkliga livet
Mina möten i Amerika sker både genom det virtuella livet och i det verkliga livet. Forum på internet leder mig vidare längs vägen och ger mig information, upplevelser och vänner som jag annars bara hade trampat förbi. Andra cyklistbloggar är några av mina inspiratörer och vägvisare i Nicaragua. Via mejl får jag kontakt med en kompis gamla pojkvän som jag får bo hos i revolutionsstaden Leon. Vid surfarstranden El Gigante besöker jag en annan cyklist som jag möter genom ett globalt nätverk där man öppnar sina hem och historier för varandra. På en pan-amerikansk mejlgrupp kan jag hålla koll på och hålla kontakten med andra långfärdscyklister i regionen. Två fransmän är bara ett par dagar framför mig och jag försöker jaga fatt på dem genom det gröna landskapet.
- Are you Hanna? Det frågar en trevlig tjej på cykel när vi möts på en stenig jordväg på den söta ön Ometepe. Där mellan två vulkaner berättar hon hur hon träffat de cyklande fransmännen dagen innan och de hade trott att hon var jag. Själv är hon på väg till Colombia med sin bror. Vi pratar campingrecept och cykelkänslor innan alla tre somnar i varsin hängmatta efter en härlig kväll. När de lämnar ön blir vi facebook-vänner för att förhoppningsvis kunna träffas i verkligheten igen.
- Are you Hanna? Frågar någon igen. Denna gång är det en glad amerikan som stannar mig på en väg på Nicaraguas fastland. Han driver ett mysigt surfarhak vid kusten en dagssträcka därifrån och är en av dem som via internet bjuder hem cyklister som mig
Under resan styr och svänger jag alltså inte bara på de fysiska vägarna utan leds även vidare av olika webbaddresser. Min resa genom Nicaragua sker dock främst i verkliga livet. Det är där som det känns på riktigt. Där tittar jag ut över Granada och tycker att det är den vackraste staden jag någonsin sett. Jag lyssnar på en sandinist i Leon som berättar om ungdomsåren under revolutionen. Jag njuter av svalkan under ett vattenfall efter en svettig djungelklättring på ön Ometepe. Och jag fascineras av de små men starka sköldpaddorna som börjar sina liv på strandreservatet La Flor. Via skype kan jag också fascineras av min brorsdotter som precis har börjat sitt liv i Sverige och jag är så glad att det finns så många möjligheter att mötas.
Peace IRL
Ja du Hanna, våra superlativer för dig tar aldrig slut, du är fantastisk!!! Det är många som går omkring och drömmer om fantastiska upplevelser i främmande länder, men det stannar därvid. DU gör slag i saken och förverkligar DINA drömmar. Vi beundrar dig.
Bamsekramar från oss på farmen.
Gång på gång imponerar du på mig, you go girl!
Lyssnade förresten på sommar i P1 med Natascha Illum Berg, en jägare och författare som bosatt sig i en trädkoja i Tanzania. Hon påminde mig om dig! Visst, hon är en jägare som är för tjufäktning, men hon har en enorm drivkraft precis som du. Hon fick mig att sakna G7:s tekvällar med obligatoriska diskussioner i Kalmar. Någon dag i framtiden ska jag lyssna på ditt sommarprat i P1. Kram på dig!
Som vanligt är känslosvallet stort när jag läst din text! Beundran, spänning, insperation och kärlek.
Möts snart igen