Klicka här för att läsa äldre inlägg

Från strandpromenaden i staden La Paz kunde jag se ut över vattnet som hindrade mig från att cykla vidare. Om jag följde kusten söderut nådde jag färjeterminalen och dess dagliga tidtabeller mellan halvön och fastlandet. Om jag i stället följde strandpromenaden norrut anlände jag i stadens marina. Jag styrde mot marinan och satte upp en lapp på anslagstavlan med överskriften Cyklist vill ha lift till Mazatlan. Jag upprepade mitt meddelande i båtradion och vid klubbhusets kaffemingel, tills en sjöman stannar till vid min utsträckta liftartumme. Sedan blir jag en fjärdedel av besättningen, tillsammans med kaptenen från Las Vegas, hans bror från Texas och kocken från Kanada.

En tidig morgon surrades cykeln fast på segelbåten efter att vi hade skrubbat den skinande vit. Havet var blått och vågigt. Jag blev grön och sjösjuk. Vi seglade under ett dygn innan vi nådde land och lugnare vatten. Svärdfiskar flög svepande över ytan, stingrockor studsade upp ur vattnet och delfiner simmade lekfullt vid fören in mot hamnen i Topolabambo. Vi kastade ankar för några dagar och utforskade både land och hav i området. När det återigen var dags för avfärd hade min sjösjuka lagt sig och jag kunde njuta av vinden och vågorna. Vår färd över vattnet var en sann naturupplevelse med valar som reste sig i horisonten och sköldpaddor som flöt förbi nära skrovet.

Uppe i båten lärde jag mig ett nytt språk. Det heter inte rep, utan det heter linor och med dem försökte jag följa instruktioner när seglet skulle fram. Det heter inte ratt, utan roder och med det försökte jag styra mot Mazatlan. Det heter inte kilometer, utan nautiska mil och det tog oss tre dagar innan vi hade avverkat segelsträckan. I Mazatlan byter jag fordon och sätter mig på cykeln igen. Uppe på sadeln är jag min egen kapten.  Där ersätts sjökortet med en vägkarta över Mexikos fastland och jag lättar ankar när jag slår undan cykelstödet och styr inåt landet.

Peace

/Hanna

Kommentarer

  1. Maria K onsdag 27 januari 2010, kl. 10:24

    Hejsan underbara Pärlan…

    Det låter helt fantastiskt det du gör…:-) Hoppas att du arrangerar en tjejkväll med mycket bildspel och historia när du kommer hem igen..

    Miss you alot..:-)

  2. JIM onsdag 27 januari 2010, kl. 10:39

    Felicitación:
    Grattis, Grattis Hanna!
    Nu flaggan är i topp och framtiden ger hopp.
    Våra kärleksfulla tankar nu du får och önskan om ett riktigt Gott Nytt År.

  3. Johanna onsdag 3 februari 2010, kl. 18:44

    Gud så roligt! Sköldpaddor har varit en favorit sen jag var liten o tittade på Disney. Lät som en stålfjäder när de gick! Kram på dig

  4. asa tisdag 13 april 2010, kl. 21:11

    Haha! DEt heter inte rep och itne lina utan TAMP pa en bat. Verkade iaf fantastiskt!

  5. Hanna torsdag 15 april 2010, kl. 00:55

    Tamp. Ja du ser vilken novis jag är, direktöversätter segeltermer från engelska. Tamp, tamp, tamp.

Kommentera