Klicka här för att läsa äldre inlägg

Baja California verkar som en övergång mellan de förenta staterna och de mexikanska delstaterna. Även om jag korsade landgränsen vid Tijuana, så verkar USA inte ta slut. Den avlånga halvön har en amerikansk prägel. Priser är ofta i dollar, TV-kanaler är ofta amerikanska och menyer är ofta på engelska. Själv pratar jag spangelska i väntan på att min mp3-språkkurs till cykel ska börja verka.

De flesta personer jag möter längs vägen har någon slags anknytning till landet ovanför gränsen. En bagare i en by sprang över gränslinjen på unga ben på jakt efter den amerikanska drömmen och gick tillbaka med äldre steg till det mexikanska liv som han föredrog. Några mexikanska studenter föddes på andra sidan, som de fortfarande ser som möjligheternas land, men det är på denna sidan som de väljer att leva. Hundratals personer dör dock varje år när de försöker nå bortom avgränsningen av stål och cement. Gränsen har växt sig större och starkare i takt med allt hårdare migrationslagar, men glappen i muren förflyttas endast så länge glappen mellan rika och fattiga består. De socioekonomiska skillnaderna är väl synliga mellan de båda länderna såväl som inom dem. Landgränsen fungerar som en markör mellan USA och Mexiko samtidigt som inmurade bostadsområden fungerar som en markör mellan dess medborgare.

I Baja Californias gränsland ser jag mexikanska arbetare som sköter trädgårdarna vid utlandsägda hus och skördar grönsaksfälten åt amerikanska företag, en företeelse som jag redan sett från min cykelsadel genom de förenta staterna. Och även om jag som västerländsk turist representerar den rika delen av världen, fortsätter arbetarna på fälten att ge mig färska grönsaker utan att ta emot betalning. Jag möter så mycket generositet. Mexikanska invånare likväl som bosatta amerikaner har bjudit in mig i deras gästvänliga hem. I Tijuana festade jag i ett palats med den unga stadseliten, i Ensenada välkomnades jag in i ett amerikanskt-mexikanskt familjehem och i Primo Tapia klev jag in i ett hus som ägdes av en invandrad amerikan.

Den amerikanska närvaron på halvön har även cyklat vid min sida under de senaste två veckorna. Jag delar vägen med en amerikansk revisor och vi har slirat genom sand, studsat över sten och plöjt genom lera tillsammans. Den enda asfalterade vägen som leder söderut hade sin början i en storstad och har lett oss förbi surfarställen, småsamhällen och ut i den öde öknen. Där har vi cyklat genom stilla sand och beundransvärda berg. Dagarna har varit stilla och nätterna tysta. Där ute i öknen känns det som att Baja Californias gränsland övergår till ett ingenmansland som jag inte vill lämna.

Peace

/Hanna

Kommentarer

  1. Angelica & Torbjörn tisdag 15 december 2009, kl. 10:39

    Det är härligt att följa din blogg! Blir glad på hela insidan. Tack för den brevplatta chokladen, förresten. Den smakade förträffligt, även om jag funderade mycket över varför man döper ett godis till nått som har med insekter att göra..

    Ha det gott i den mexikanska solen och cykla lugnt.
    Massa kram från mörkaste Småland

  2. Anna S tisdag 15 december 2009, kl. 16:01

    intressant som alltid att läsa dina inlägg! Tänkte just idag att nu var det dags för en rapport från dig! o här var den! =)
    Kram från ny, nöjd Hasselbackare!

  3. emma måndag 21 december 2009, kl. 20:26

    neeej! hanna! jag tittade just på kartan och du cyklar fel! vänd genast om! vägen du cyklar på är en (jättelång) återvändsgränd. du kommer inte nå sydamerika på den utan den slutar helt snopet i havet. vänd om och håll till vänster istället för höger där vägen delar sig. puss och lycka till!

  4. PoM tisdag 22 december 2009, kl. 09:40

    Hej Hanna! Här gnistrar snökristallerna och det är kallt. Hoppas att du har sköna dagar med bad och snorkling mellan cykeltrampen. En riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR 2010.

  5. Sofie torsdag 31 december 2009, kl. 11:42

    Gott nytt år Hanna!

    /Sofie

  6. Oscar måndag 4 januari 2010, kl. 10:04

    Gott nytt år!

  7. hanna måndag 4 januari 2010, kl. 14:03

    Gott nytt år. Jag har sannerligen haft sköna dagar med bad och snorkling mellan cykeltrampen här i södra Baja California. Ja Emma, det verkar som att du har rätt, vägen slutar i havet. Jag vänder om och håller till vänster som du säger tills jag hittar någon lösning.

    Och Angelica, även om det är konstigt med godis med insektsnamn är det ännu konstigare att äta insekter som godis. Chapulines är mexikanskt gräshoppe-godis och går även att beställa som tacos.

Kommentera