Kaliforniens rikedomar
Södra Kalifornien är en blandning av det artificiella och det autentiska. Naturen skiftar i grönskande kullar, karga klippor, sandiga vyer och öde marker. Ett återkommande landskap i standardformat är dock golfbanorna och jag har cyklat förbi en ny varje dag. Jag föreställer mig att golfspelarna bor i några av de rika områden som jag passerade. Som Monterey och dess vackra villor innanför murarna eller Malibu och dess ståtliga strandhus som ockuperar hela strandremsan med sina stängsel. Jag nådde aldrig bakom dessa fasader, men utanför träffade jag mängder av fina och genuina människor.
Mellan de inmurade trädgårdarna och privata stränderna breder ett kustområde ut sig med namnet Big Sur. Lyxlivet utanför området körde stundtals fort igenom, i form av bilar som liknade batmobiler och suv-fordon långa som limousiner. Själv fick jag fart från vinden. Den skjutsade mig upp för kurviga backar och gav mig en ljuv utsikt på toppen innan den slungade mig ner till havsnivå igen. Vyerna var spektakulära, med vattenfall som mynnade ut i havet, vågor som bjöd in till salta bad och camping på en klipplatå under en ostörd stjärnhimmel. Det enda som störde mig var de sluga men söta tvättbjörnsgäng som utförde sina nattliga matrazzior runt mitt tält.
Under dagtid sprang jordekorrar piggt över fälten och elefantsälarna låg lata på sträckor av sand. I städerna verkade de flesta djur ha genomgått en make-over som matchade de designerväskor de ibland satt i. Bortskämda husdjur kunde gå på katt-spa i stjärnornas Los Angeles eller äta hundkex från bageridisken i rika Carmel. I strandsamhället Solana kunde man som matte eller husse även boka in en miljövänlig konsultation om hur man minskar sina djurs klimatpåverkan om deras livsstil leder till för stora koldioxidutsläpp.
Alla dem som kikade ut från sin moderiktiga väska, spanade ut över sin kamerabevakade mur, tittade ut genom batmobilens tonade rutor eller såg bortom golfbanans konstgjorda landskap kunde på samma sätt som jag njuta av Kaliforniens riktiga rikedom, dess kust. Det har varit fantastiskt att mina blickar ständigt har kunnat återvända till Stilla havet. Det fanns där på uteplatsen till det collegehus där jag bodde i Santa Barbara. Det fanns där när jag stretchade mina vader och lår efter backarna i Big Sur. Det fanns där när jag hängde vid skateboardrampen på stranden i Venice. Det fanns där när jag soltorkade från ett dopp bland vågorna i San Diego. Och Stilla havet kommer fortsätta att finnas där vid min sida när jag snart cyklar in i Mexiko.
Peace
Spännande. Din blogg är abstinensframkallande. Me like.
You are amazing… Jag vet inte om jag ska gråta för att du reser och upptäcker världen eller bara för att du e min vän…så jag gråter över båda och att du e en sån underbar och fin vän… saknar dig..:-)
Du e bara bäst… go Hanna…:-)
Läser och njuter!
Hej!
Vi nämnde dig här igår och undrade hur du hade det och då kom vi på att vi ju fick ditt kort. En jättefin sida du har här o många härliga bilder. Lycka till på ditt äventyr, vi kommer garanterat följa dig på din resa!
Fantastiska kvinna, du starka individ!
Du är en förebild, en vagabond på 2 hjul!
Längtar redan efter nästa kapitel i hannas liv.
10 burkar redbull energi och kärlek
josefine
Då har du snart nått ditt mål…:-) Blir det ner till chile nu då…?? kjam
Ni är så fina. Tack för alla stärkande ord som känns för stora för en ynka cyklist. Jag saknar er och sparar all er uppmuntran till de dagar då inte benen bär. Men tack vare er och omgivningen här nere känner jag mig stark, så just nu vill jag cykla ända ner tills kontinenten tar slut.