Kalifornien klär ut sig
Jag bromsade in i stiliga San Francisco ett tag. Den röda bron löpte som ett skärpt mellan kullar och stad. Havet däremellan böljade som en blå kjol och centrum var prytt med pastellfärgade små hus som var karvade som träsmycken. Dess invånare var även de uppklädda, men mest utklädda. När Halloween-helgen nalkades ställdes urkarvade pumpor fram på trappstegen och innanför ytterdörrarna satt en vän och tillverkade ett enormt drakhuvud av en cykelhjälm, papier-maché och sprayfärg. Själv stod jag ute på en trottoar och köade till maskeradbutiken för att köpa en tvådollars mustasch.
Under dessa maskeraddagar var jag en av de tusentals cyklister som samlades i en trampande massa under namnet Critical Mass. Detta fenomen eller folkrörelse, som en gång i månaden trotsar massbilismen, startade i San Francisco och har spridits till storstadsgator världen över. Vi rullade runt i glada klungor och på småpratande led i fredagstrafiken. På ett ställe stannar en pimpad cykel med stereoanläggning och en diggande förare mitt i en korsning, tre tokiga män i stora banandräkter far förbi rödljusen och två vikingar på en tandemcykel stoppar de väntande bilarna.
Dagen därpå får jag själv låna en vikingahjälm till min inköpta mustasch och halloweendräkten blir komplett med min tvättlina runt midjan. På kvällen hamnar jag i en parad med spåtanter, går på en fest med djävular och träffar Scooby-doo-gänget på en pub. En annan kväll får jag låna fuskpäls och guldsjal för att gå på en finfest i ett av stadens hus. Där inne leker män i smoking och kvinnor i galaklänningar att det är 1920, till tonerna av jazzbandet som är på plats. Min tid i San Francisco avslutas på mexikanskt vis under firandet av de dödas dag eller Dia de los muertos. I en av förorterna myllrar det av människor i fjäderskrud och skellettmålningar i en charmig röra av minnesaltare, minikaruseller, helande rökelser och härliga burritos.
Jag lämnar denna kameleont till stad iklädd min cykeldräkt. Och trots att jag har på mig vadderade spandexbyxor, gula racerglasögon och en oproportionerlig hjälm så känner jag mig inte utklädd, då jag börjar identifiera mig som en cyklist. Alla de cyklister som jag möter nickar igenkännande, cykelsnackar en stund eller blir mina campingvänner och det känns fantastiskt att få vara en av dem. Så jag fortsätter att cykla, till vingårdarna i Sonoma, till studentrummen i Stanford, till Googles högkvarter i Silicon Valley, till ett hemmagjort big-foot-museum i skogen och till akvariumet i Monterey. Underbart.
Vad ska ut: tut, tut, tut, vad ska in: pling pling pling
Saknar och tänker på dig varje vecka, filmkvällarna är inte de samma utan dig,
kram
/Oscar
Underbart!
Låter fantastiskt! Ser fram emot att få höra mer! Kram
hanna hanna hanna!!
skriv böcker när du blir gammal om alla äventyr du haft!!jag som fyllde 30 i helgen fick i present av min kille 10 dagar till denna fantastiska stad. SAN FRANCISCO!!! hoppas att vår tid där blir i närheten av så spännande som din!! tack för ljus i mörkret hanna!!
lots of majorna kärlek josefine
Hej flickman!
Vad härligt det var att få höra din röst på webbradion. Visst är USA faktiskt riktigt härligt? Om du vill träffa några svennar och åka bil så hänger min syrra med tillhörande familj (de du träffade i somras på Rackarbacken) i SoCal i en månad.
Ha det fint, stålröven.
Hanna!
Så många upplevelser och oförglömliga möten du får under din färd. Du är en riktig kämpe! Vi följer dig på färden.
Lovely, kid.
grymme!