Klimatcykling i Kalifornien
Det är 350 miles mellan charmiga Arcata och stiliga San Fransisco och siffran 350 har även varit central under min cykling mellan dem. Ett gäng cyklister som ville uppmärksamma denna siffra samlades i Arcata iklädda identiska cykeltröjor med texten Ride350 Bicycling for climate change awareness. Siffran står för antalet miljondelar av koldioxid i atmosfären som vår värld klarar av, något som vi redan har överstigit. Jag var en av dem som tog på mig en cykeltröja innan vi lämnade det lilla samhället. Vi blev påhejade av borgmästaren och lokala politiker som liksom oss ville uppmärksamma vikten av minskade utsläpp och uppmuntra striktare mål i såväl lokala miljöbeslut som globala klimatavtal.
Mina cykelväskor fick åka minibuss tillsammans med de andra cyklisternas tält och tillhörigheter. Tramptagen var så mycket lättare utan packning, men miljösamvetet lite tyngre. Förutom att jag personligen hade släppt ut en stor dos koldioxid med min flygresa till kontinenten hade jag nu låtit min packning åka snålskjuts på klimatet. Denna koldioxidbörda var dock delad av oss alla och mina 18 klimatcyklister var en skön samling av intressanta och inspirerande individer som ihärdigt arbetade med miljöfrågor på olika sätt.
Att cykla i en grupp med atletiska amerikaner på proteindryck och energishots var en stor omställning. Jag bytte ut mina dagsetapper av trampande tankar till kollektiv stretchning på morgonen, applåder som väntade när man cyklat uppför en tuff backe och flera high-five när vi anlänt på campingplatsen för kvällen. Vi fungerade som ett mobilt kollektiv med matlag som stekte halvfabrikats-pannkakor en morgon och grillade eko-ostron en kväll. Det var ett lyxliv till cykel med kungliga vyer längs landets vilda kustvatten, över dess gröna inlandskullar och under dess höga trädkronor. En natur som är väl värd att bevara.
USA är ett av dem länder som släpper ut mest koldioxid i atmosfären per person, men här längs västkusten har jag sett många tecken på ett mer hållbart leverne. Ekologiska och närproducerade varor säljs på välbesökta marknader eller från välfyllda butikshyllor, alla jag bor hos sopsorterar med självklarhet, passionerade cyklister klargör sin ståndpunkt tillsammans med protesterande klimataktivister och när hundra mellanstadieelever får frågan om de känner till klimatförändringarna räcker alla upp handen. Och när jag cyklade över den där riktigt röda Golden-Gate-bron in till San Francisco, i ett fantastiskt följe av cyklister med siffran 350 på tröjorna, var jag hoppfull.
Du har så många goda tankar och handlingar. Det känns härligt att få följa med på färden både i ord och bild. Genom tro, hopp och kärlek för en bättre värld finns vi där för varandra.
Kul att läsa din blogg Hanna. Själv är jag tillbaka i Thailand igen efter tre år, sen sist då jag har här efter transsibiriska. Härligt är det att vara ute och resa!
Fy farao vad spännande Hanna! Vi har precis upptäckt din blogg och tänker nu följa din resa =) (Vi har en liten reunion här i Växjö och ska bege oss söderut till Micke i Malmö imorn.)
Massa kramar från Emelie & Claudia
det väntar en high-five på dig här när du kommer hem! Du är underbar och får vara med om så många spännande saker! kramkram
Hallå Frej här!
Tänkte bara titta in o säga att dina foton är grymma! Vackra som få! :D
Tack för alla goda ord. Hoppas att Malin har det fint i Thailand och att Emelie och Claudia hälsar alla fredsfolk från mig. Ser fram emot en high-five Alexandra och önskar ett stort grattis på 30-årsdagen.